Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJORTONDE KAPITLET
en vacker fångst då man betänker, att dessa djurs skinn
vid kinesiska gränsen betalades med 80 à 100 rubel stycket.
Dessutom strandade på ön under vinterns början två
hval-fiskar. De skeppsbrutna betraktade dessa som sitt
proviantmagasin och tyckas hafva föredragit hvalspäcket
framför kafsutterns kött, hvilket smakade illa och var segt som
läder1.
På våren försvunno hafsuttrarne, men nu kommo i
stället andra djur i stora skaror till ön, nämligen
sjöbjörnar, sälar och sjölejon. Köttet af unga sjölejon2 ansågs vara
synnerligen läckert. Då hafsuttrarne blefvo sällsyntare samt
mera skygga och svåra att fånga, funno de skeppsbrutna
äfven på medel att döda sjökor, hvilkas kött Steller
ansåg fullt jemförligt med godt oxkött. Några fat af dessa
djurs kött blefvo till och med insaltade för att tjena som
pi*oviant under återresan. Då landet i medlet af april
blef snöfritt, sammankallade Waxel de 45 man, som ännu
voro vid lif, till en rådplägning rörande de åtgärder, som
man borde vidtaga för att nå fastlandet. Bland många
olika föi-slag stannade man vid det att af virke från det
strandade fartyget bygga ett nytt. Alan skred beslutsamt
till planens utförande, ehuru många svårigheter mötte. De
tre timmermännen, som följt med på resan, voro döda.
Alen lyckligtvis fans bland de öfverlefvande en kosack, Sawa
Starodübzow, hvilken som arbetare deltagit i skeppsbyggeri
uti Ochotsk och nu åtog sig att leda byggandet af det
nya fartyget. Aled nöden till läromästare lyckades han
1 Enligt Müller, hvars (på meddelanden af Waxel?) grundade uppgifter
ofta afvika från Stellers. Den senare säger, att liafsutterküttet var bättre än
sälkött och ett godt medel mot skörbjugg. Ungarnes kött kunde i afseende å
smaklighet till och med täfla med lamstek.
5 Att döma af hvad som anföres i Stellers beskrifning öfver Beringün
(Neue nord. Beytr., II s. 290) skulle ingen vågat anfalla »diese grimmigen Thiere»,
och det enda sjölejon, som man åt under vintern, var ett på Kamtschatka såradt
djur, som dödt uppkastats på Beringöns strand. De fenlika fötterna skola vara
den läckraste delen på sjölejonet.
•268
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
