Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJORTONDE KAPITLET
okändt djur, hvilket framtill var mycket tjockt, baktill
afsmalnande, hade små framfötter och visade sig med en
längd af ungefär 15 fot öfver vattnet, än höjande sig upp,
än hukande sig ned. Djuret »blåste», men ej genom
blåshål, utan genom munnen, som var något utdragen.
Det-var brunt till färgen, med stora ljusare Häckar. Ryggfena
saknades, men när djuret böjde sig, kunde man, till följd
af dess stora magerhet, se ryggradsutskotten. Jag anstälde
ett noggrant förhör med båda sagesmännen. Deras
berättelser voro fullkomligt öfverensstämmande och tycktes kunna
göra anspråk på trovärdighet. Att det djur de sett verkligen
varit en sjöko, bevisas tydligen dels af beskrifningen på
djurets form och sätt att bete sig i vattnet, dels af uppgiften
om dess sätt att andas, dess färg och magerhet. I
»Aus-fürliche Beschreibung von sonderbaren Meerthieren» säger
Steller, s. 97: »Under det de beta, höja de livar fjerde och
femte minut nosen från vattnet för att blåsa ut luft och
litet vatten», sid. 98: »De äro om vintern så magra, att man
kan räkna ryggkotor och refben»; samt s. 54: »Några
sjökor hafva på huden temligen stora hvita fläckar och
strimmor, hvarigenom de se fläckiga ut.» Då de nämnda
infödingarne ej hade någon kännedom om Stellers beskrifning
af djuret, så kan ett falsarium här ej föreligga.
Rhytina-slägtens dödsår måste derför framflyttas minst till 1854.
Härvid är att anmärka, det många omständigheter tala för,
att Rhytina-hjorclarne snarare blifvit bortdrifna från de rika
betesmarkerna vid Beringön, än utrotade derstädes, ocb att
ailen dött ut till följd deraf, att den på sin nya vistelseort
ej kunnat uthärda kampen för tillvaron. Sjökons från de
flesta nutida djurformer afvikande gestalt anger för öfrigt,
att den, liksom alfogeln på Island, dronten på Mauritius
ocli cle stora strutsartade foglarne på Nya Zeeland, varit
den sista representanten för en djurgrupp bestämd att utdö.
En af Alaska-kompaniets hudgranskare, herr Osche,
•278
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
