Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wrangels land. Med anledning häraf hade man skäl att vänta,
att de hufvudsakligaste svårigheterna för vår färd skulle vara
öfvervunna vid ankomsten till Lena. Redan före expeditionens
afgång uttalade jag dock den farhågan, att svårigheterna för
expeditionen egentligen skulle börja öster om Kolyma, enär
endast mindre betydande floder på denna sträcka falla ut i
hafvet och man derför ej här kunde påräkna att möta den
varma kustström, som vester om denna flod under
sensommaren åstadkommer ett jämförelsevis isfritt haf. Denna
farhåga, ehuru för några dagar glömd under den af lyckan på
allt sätt gynnade första delen af vår färd, har beklagligen
fullständigt besannats.
Herr Grosshandlaren kommer nämligen att af mina
reseberättelser finna, att de sakförhållanden, som utgjort
utgångspunkten för dessa betraktelser, påtryckt vår sjöfärd under
olika delar af densamma dess prägel: mellan Norge och Jugor
schar ingen is — mellan Jugor och Jenisej obetydligt is —
mellan Jenisej och Björnöarne (belägna vid 71° n. bredd ungefär
1000 kilometer bort om Lenas utlopp) längs kusten nästan ingen
is — öster om Björnöarne is, som ju längre man kom öster ut
blef allt tätare och tätare, tills densamma i förening med
nattgammal nybildad is slog vårt fartyg i bojor vid sjelfva gränsen
till Stilla hafvets alltid isfria vatten.
Det var ursprungligen min afsigt att låta Vega följa Lena
till någon ankarplats vid Lenaflodens mynning, och att först
skilja mig från tenderfartyget sedan jag sett detta välbehållet
ånga vidare uppför floden. Den gynsamma vinden, det isfria
hafvet jämte obenägenheten att onödigtvis utsätta den
djupgående Vega för farorna af det sannolikt mycket grunda
farvattnet utanför Lenaflodens delta förmådde mig dock att lemna
min följeslagare i öppna hafvet ungefär 20 kilometer eller 2
svenska mil från Lena-deltats nordspets. Jag gjorde detta så
mycket hellre, som någon särskild fara icke förefans för
ångbåten Lena att ensam uppsöka den segelbara flodarmen. Detta
fartyg hade nämligen med särskildt afseende härpå blifvit
bvgdt så grundgående, att det kunde flyta öfverallt, der äfven
mindre grundisar uppmuddrat och jämnat hafsbotten, d. v. s.
på de flesta ställen nästan in till sjelfva stranden. Dessutom
hade herr Sibiriakoff under välvillig medverkan af biskopen
och af guvernören i Jakutsk låtit uppföra ett sjömärke på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
