Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ungefär halfvägs mellan Jinretlen oeh Pidlin ligger Majngatir.
Kusten mellan Jinretlen och sistnämnda trakt utgöres af ett
några famnar bredt sandigt strandbälte, innanför hvilket höjer
sig en omkring 20—40 fot hög brant sluttning — den inåt
landet gående tundrans nordgräns mot liafvet. Med korta
mellanrum är denna branta sluttning afbruten af små dälder.
Vester om Majngatir ända till det omkring 4 eng. mil
deri-från belägna kap Tscheautau bibehåller kusten samma
karakter, men är betydligt lägre. Från Tscheautau gick vår väg
öfver den jämna tundran på något afstånd från kusten. Ett
stort träsk, hvars strand vi följde under halfannan timmes
tid, och några små träsk passerades under den återstående
delen af färden. Dessa träsk äro, enligt min skjutskarls
utsago, endast ett par fot djupa. Trakten heter Kynmanka. I
söder såg jag en bergskedja stryka fram — efter hvad jag på
långt håll kunde döma — i NO—SV.
»Byn Pidlin utgöres af fyra tält, uppslagna på
Koljutschin-vikens östra strand. Antalet invånare är endast något öfver
20 personer. Pidlin och Koljutschin-ön äro de enda bebodda
platserna vid Koljutschin-viken. Jag blef utanför tälten
emot-tagen af byns befolkning och förd till Tscheptschos tält.
Tscheptsclio lofvade att i februari fara med mig till Anadyrsk.
»Min värd hade en hustru och tre barn. För natten
kläddes barnen fullständigt af; de fullvuxna hade på sig korta
byxor ■— mannen af garfvadt skinn, hustrun af tyg. I den
tryckande värmen, som underhölls af tvänne under hela natten
brinnande tranlampor, vore det äfven svårt att sofva i de
tunga renskinnsdrägterna. Dock täckte de öfver sig med
renhudar. Då här utom hettan herskade en förskräcklig stank
—• tschuktscherna förrättade sina naturliga behof inne i
sof-rummet — kunde jag icke uthärda, utan att ett par gånger gå
ut för att hämta frisk luft.
»Då vi följande morgon stigit upp, stälde värdinnan uti
ett platt tråg till frukost först sälkött och späck med ett slags
surkål af jästa Salix-blad, derpå sällefver och slutligen sälblod
— alltsammans fruset.
»Bland föremål af etnografiskt intresse såg jag utom den
i livarje tält förekommande schamantrumman, hvilken icke
betraktades här med den vidskepliga fruktan, som jag eljest ofta
märkt, en knippa amuletter fästade vid en smal rem och en
vargskalle, som äfven var upphängd vid en rem. De förra
utgjordes af en ett par tum lång träklyka, af det slag som man
ofta ser tschuktscherna bära på bröstet, vidare skinnet jämte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
