Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
går emot vinden och utan nödig försigtighet utsätter blottade
delar af ansigtet, händerna eller handlofvarne för den kalla
luften. Utan att man varnas af någon häftigare plåga
uppstår frostskada, hvilken, om den ej i tid upptinas genom den
skadade delens gnidning med handen eller med smältande
snö, lätt kan blifva af ganska allvarsam beskaffenhet. De
flesta bland dem, som nu för första gången voro med om en
högnordisk öfvervintring, blefvo, då den första kölden inträffade,
mer eller mindre frostbrända flere gånger, så att höga med
blodvatten fylda frostblåsor af ett par qvadrattums
utsträckning uppstodo, men lyckligtvis aldrig så mycket, att någon
verklig olycka inträffade. Sedan alla man, varnade af
erfarenheten, blifvit mer aktsamma, förekommo dylika frostskador
sällan. Ej heller förekom något enda fall af frostskada på
fotterna. Härtill bidrogo våra för klimatet mycket
ändamålsenliga skodon, hvilka utgjordes af stora segelduksstöflar med
sulor af läder. På bottnen af dessa hade man sennegräs
(Ca-rex vesicaria). Sjelfva foten var klädd i ett eller två par
strumpor, utanpå hvilka man bar en fotlapp af filt. Vår
fotbeklädnad var således ett mellanting mellan den af Parry för
arktiska resor införda fotbeklädnaden och lapparnes höfylda
komager. Alla, som begagnat den, äro ense derom, att den
lemnade intet öfrigt att önska. Afven vid längre vandringar
i våt snö äro dessa skodon att föredraga framför läderskodon.
Dessa senare blifva nämligen tunga och vattendränkta och
kunna svårligen under en nattrast i det fria torkas.
Segel-duksskodonen och det i dem lagda höet torkas deremot lätt
på en enda natt. De äro äfven som våta lätta och genom den
luftvexling, som den underliggande hösulan möjliggör, föga
osunda. Jag tror mig derför på det bästa kunna förorda dessa
skodon för vinterresor och vinterjagtfärder i vårt eget land.
För händernas skyddande användes helvantar af sälskinn
och semsk, inuti fodrade med fårskinn och vid handlofven
kantade med något långhårigt pelsverk. De buros vanligen
med band om halsen, såsom barn pläga bära sina vantar. Vid
utarbete buros dessutom tunna yllevantar omedelbart på
händerna.
För öfrigt buro vi den vanliga svenska vinterdrägten,
kanske med något rikligare vinterylle än man brukar i Sverige,
Renskinnspeskar och renskinnsbellingar (engelsmännens
»leg-gins») funnos för alla man, jämte ett stort antal olika slag af
pelsar. Men de flesta begagnade dem sällan, ej ens vid en köld
af — 45° eller, hvad som var vida värre, blåst med en tem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
