Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det lägsta intill den 1 april iakttagna lufttrycket var
don 31 december kl. 2 f. m. 728,8 (0°) m. m.
Väderleken var under vintern mycket stormig och
vindriktningen närmast jordytan nästan ständigt mellan nordvest
och nordnordvest. Men redan i luftlager af föga betydlig höjd
förlierskade, att döma af molnens riktning, en lika oafbruten
luftström från sydost, som, då den någon gång sänkte sig till
jordytan, medförde värme och jämförelsevis torr luft. Orsaken
härtill är lätt att inse, om man betänker, att Berings sund
bildar en af temligen höga berg omgifven port mellan Stilla
hafvets varma och Polarhafvets kalla luftområde. Vindarne
måste här ordnas ungefär efter samma lagar, som draget i
dörröppningen mellan ett varmt och ett kallt rum. D. v. s.
den kalla luftströmmen måste gå nedtill från det kalla området
till det varma, den varma tvärtom. Till de sydliga och
sydostliga vindarnes värme och torrhet bidraga dessutom de
bergshöjder, som enligt infödingarnes utsago skola finnas i det inre
af Tschuktsch-halfön. De förläna nämligen de hafsvindar,
som framgå öfver deras krön, »fÖhn»-vindens egenskaper. Våra
kallaste vindar hafva kommit från SV till V, d. v. s. från
Sibiriens slättland. På tillvaron af tvänne luftströmmar, hvilka
vid en viss höjd öfver jordytan kämpa med hvarandra, beror
äfven den hastighet, med hvilken himlahvalfvet i trakten af
Berings sund plötsligen blir molnhöljdt och åter fullkomligt
klart. Redan den berömde Beringssunds-fararen, numera
amiralen i amerikanska marinen Rodgers har anmärkt detta
förhållande och mycket träffande liknat det vid uppdragandet och
fällandet af förhänget för en skådebana.
I våra väderleksanteckningar gjordes skilnad mellan
snöyra (= snöfall under blåst) och yrsnö (= snöstorm utan
snöfall). Snönederbörden var ej synnerligen stor, men då något
så ihållande blidväder icke inträffade under vintern, att snön
någonsin täcktes med en sammanhängande smältskorpa,
för-blef en betydlig del af den snö, som nedföll, så lös, att den
af minsta vindpust fördes af och an. Vid storm eller stark
bris fördes snön till högre luftlager, hvilka fyldes med ett så
tätt, fint snödam, att föremål på några få meters afstånd icke
mer kunde urskiljas. Det var icke någon möjlighet att i ett
dylikt väder hålla väg öppen, och den, som gick vilse, var
hjelplöst förlorad, ifall han ej likt tschuktschen kunde insnöad
i en drifva afbida stormens afstannande. Men äfven vid svag
vind och under molnfri himmel framgick en snöstorm af några
få tums höjd längs marken i vindens riktning, således före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
