Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KO RDESSKIÖLD, RAPPORTER TII.L OSCAR DICKS OX.
vést-Sibiriens kustland. Men derjemte träffas här en oväntad
mängd egendomliga arter, t. ex. den amerikanska ejdern
(So-materia v-nigrum); en svanlik gås, helt hvit med svarta
vingpennor; en gråbrun gås med yfvig gulhvit fjäderbeklädnad på
nacken; en på hufvudet synnerligen grant i sammetssvart,
hvitt och grönt tecknad Fuligula-art; den vackert tecknade,
sällsynta Lams Bossi; en liten brun snäppa med skedlikt
utvidgad näbbspets; några vackra sångare, deribland Sylvia
JEversmanni, som under några dagar förekom i stora skaror
vid kusten, förmodligen på väg till kläckningsställen längre
norr ut, eller i väntan på att busksnåren i det inre af landet
skulle blifva snöfria. Dessutom utmärka sig enligt löjtnant
Nordqvist äfven en del af de rent skandinaviska formerna här
genom mindre betydande olikheter i färgteckning och
storlek m. m.
Flere af de på Tschuktsch-halfön insamlade foglarne
tyckas, så viclt man kan döma af de skrifter vi haft tillgång
till, vara fullkomligt nya för Sibiriens fauna. När det
hemförda förrådet af skinn, skelett och anteckningar hunnit
bearbetas, hoppas jag derför, att löjtnant Nordqvist på detta så
väl för vetenskapsmannen som för jägaren fängslande område
skall kunna lemna ett värderikt bidrag till kännedomen 0111
Sibiriens djurlif.
Äfven däggdjursfaunan är här art-rikare än i de
liögnor-diska trakter vi förut besökt, hvilket har sin naturliga
förklaring i den omständigheten, att Tschuktsch-halfön
sammanhänger med ett stort slcogrikt och bördigt fastland, från
hvilket invandringar mot norden obehindradt kunna försiggå.
En redogörelse för den kan dock först framdeles lemnas.
E11 egendomlig dragningskraft för polarfararn hafva de
högre djurformer, som jemte honom våga trotsa polarnattens
köld och mörker. Rörande dessa har löjtnant Nordqvist
med-deladt följande:
»Det vanligaste på Tschuktsch-halföns nordkust om
vintern sjmliga däggdjuret är haren. Den skiljer sig något från
den i Skandinavien förekommande fjellharen (Lepus lorealis
Lillj.) genom sin ansenligare storlek1 och de icke så hastigt
afsmalnande näsbenen. Oftast träffas den uti flockar af 5 eller
C stycken på de endast af ett tunt snölager betäckta kullarne
i granskapet af tälten, oaktadt de hungriga hundskaror som
der kringstryka.»
1 Vigten går ofta till 14 skålpund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
