Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betydelsefulla fråga, öfvergå till en fortsättning af den
egentliga reseberättelsen.
Uppbrott och afresa.
Sedan ankaret lyftats, eller rättare sedan de förtöjningar
kastats loss, med hvilka Vega under vintern varit bunden vid
den stora grundis, som bildat vårt trogna och säkra skydd
mot de våldsammaste stormar och ispressningar, ångade Vega
ett par kilometer mot NV för att kringgå några isfält, derpå
stäldes kosan längs stranden mot Asiens östra udde, Ostkap.
Vår seglats försvårades ej vidare af is, men väl af tjocka, som
hindrade oss att tydligt urskilja det här temligen höga
kustlandets utseende.
När dimman då och då lättade sågo vi, att äfven här på
många ställen funnos likartade ruinlika klippbildningar som
de, hvilka förut mött oss flerestädes vid Ost-Sibiriens
nordkust. Dessa likna lemningar efter städer, som en gång haft
att uppvisa otaliga palats och tempelbygnader, af hundratals
fots höjd och omätlig utsträckning. De bilda det enda
natursköna drag i de landskap, vi under denna resa färdats förbi.
I afseende på det natursköna, det pittoreska är nämligen
Sibiriens nordkust mycket sämre lottad än Spetsbergen med dess
djupa fjordar bekransade af branta, svarta, praktfullt formade
berg och bländande hvita eller asurblåa isbräer. Ej heller har
Asiens nordkust någonsin blifvit af nutida eller forntida
gla-cierer så sönderstyckad i fjordar och klippor som Grönland,
Spetsbergen och nordliga Norge. På hela den ofantliga sträckan
mellan Hvita liafvet och Berings sund finnes t. ex. för det
närvarande ej en enda till hafvet gående isbrä, och Sibiriens
nordkust är om hösten nästan is- och snöfri. Endast i de höga
bergen på östra sidan af Tajmyr-halfön och mellan Berings
sund och Ivap Jakan ser man dalar, som äro snöfylda ända
till senhösten. Ovisst är i alla fall, om någon af dessa utgör
strömfåran för en verklig isbrä. Denna vore i alla händelser
ytterst oansenlig och skulle afslutas på en betydlig höjd öfver
hafsytan. Likaledes träffar man härstädes icke några verkliga
snötoppar eller året om snötäckta bergshöjder, oaktadt en del
berg (t. ex. bergen på vestra sidan om Koljutschin bay) nå
en höjd af ett par tusen fot och deröfver. Om det från
bergstudier i sydligare trakter lånade begreppet snögräns är fullt
tillämpligt på länder i den höga norden, hvilket icke torde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
