Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
e. m. efter en öfverresa i ett på asiatiska sidan af drifis
be-strödt, på amerikanska isfritt haf. Port Clarence är en mycket
stor, men eljest ypperlig hamn, belägen straxt söder om
Amerikas vestligaste udde. Det var den första verkliga hamn, der
Vega ankrat, sedan hon den 18 augusti 1878 lemnat
Aktinia-ham-nen på Tajmyr-ön. Under hela den mellanliggande tiden har
Vega ständigt varit förankrad eller förtöjd på öppna redder,
utan ringasto landskydd mot sjö och vind från hafvet. Hon
är dock ännu, tack vare hennes befälhafvares, löjtnant
Palan-ders insigt och omtanke samt hennes officerares och
besättnings duglighet, ej allenast oskadad utan äfven lika sjöduglig
som då hon lemnade Karlskrona hamn.
Mot hafvet skyddas Port Clarence af ett långt, lågt
sand-ref, på hvars norra sida finnes ett beqvämt och djupt inlopp.
I det inre af hamnen utfaller en betydlig flod, hvars mynning
är utvidgad till en insjö, som genom ett sandnäs är skild
från den yttre hamnen. Denna insjö bildar en inre hamn,
hvars inlopp dock är för grundt för djupgående fartyg. Sjelfva
floden är deremot djup och vidgar sig ungefär aderton
kilometer från mynningen till en annan sjö, från hvars inre
strand taggigt söndersplittrade berg resa sig till en höjd, som
jag upps"kattar till 2- å 3,000 fot. Söder om floden och
hamnen stupar landet brant mot stranden med en 30—60 fot hög
afsats. På norra sidan deremot är stranden för det mesta låg,
men längre inåt reser sig äfven här landet hastigt till
afrun-dade kullar om 600 till 700 fots höjd. Endast i dalarne och
andra för sol skyddade ställen funnos ännu snödrifvor. Några
isbräer såg man deremot ej, ehuru man kunnat vänta att
finna dylika på sidorna af de höga berg, som åt öster
begränsade den inre sjön. Det var äfven tydligt, att något vidt
ut-bredt istäcke ej heller under de närmast föregående tidskiftena
funnits härstädes. Under de många utflykter, som vi gjorde
åt olika håll, sågo vi nämligen ingenstädes några jökelgärden,
flyttblock, refflade berghällar eller andra tecken till en
försvunnen istid.
När vi under inseglingen i hamnen närmade oss kap
York, en udde som VNV om Port Clarence skjuter ut från
fastlandet, kunde man från Vegas däck tydligen se, att de
ganska höga berg, som upptaga udden, voro bildade af
lagrade bergarter. Jag hoppades derför ändtligen här få göra
någon större skörd af försteningar. Vid framkomsten fann jag
dock, att de lagrade bergarterna endast utgjordes af
kristalli-niska skifferarter, utan spår till lemningar efter forntida djur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
