- Project Runeberg -  Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser / Första bandet /
119

(1882-87) [MARC] Author: Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

öfre slätten, der de öfverallt hade utgräft korta, djupa och
ovanligt breda, med två öppningar försedda gångar att sofva i.
Derifrån flögo de vid vår ankomst i stora skaror fram och
åter till det närbelägna hafvet. Deras mängd var nästan
jämförlig med alkornos i de arktiska fogelbergen. Tejstarne och
skarfvarne höllo till på klipporna i fjärområdet.

»De ryggradslösa landdjurens antal uppgår till kanske 30
arter. Talrikast äro Machilis, Vitrina, Lithobius, Talitrus, några
tvåvingar och skalbaggar. De lefde alla på strandens inre
bälte, der marken var ovanligt fuktig.»

Bering-ön skulle utan svårighet kunna föda stora
boskapshjordar, kanske lika talrika som de hjordar af sjökor, som
fordom betade vid dess stränder. Sjökon hade för öfrigt valt
sin betesplats med urskilning, i det att hafvet här, enligt dr
Kjellman, är ett af de algrikaste i verlden. Hafsbottnen
be-täckes på gynsamt belägna ställen af 60 till 100 fot höga
algskogar, hvilka äro så täta, att skrapan med svårighet tränger
ned i dem, en omständighet som mycket försvårade
dragg-ningarne. Vissa af algerna användas af infödingarne till föda.

Det näs, der sjöbjörnar företrädesvis hafva sitt tillhåll, är
ungefär 20 kilometer aflägset från byn. Vi reste dit med hvar
sin släde, förspänd med omkring tio hundar. Under denna
färd blefvo vi, vid en rast ungefär halfvägs mellan byn och
fångstplatsen, i tillfälle att deltaga i ett högst egendomligt fiske.
Raststället var beläget på en jämn grässlätt genomkorsad af
en mängd smärre bäckar. Dessa voro fulla med flere olika
fiskarter, deribland en sikart, en liten forell, en medelstor lax
med nästan hvitt kött, men med purpurröd hudfärg och en
annan ungefär af samma längd, men mycket bred och med en
puckel på ryggen. Dessa fångades lätt. Man tog dem med
händerna, harpunerade dem med vanliga oskodda käppar eller
andra träbitar, högg dem med knifven, tog dem med
insekt-liåfven o. s. v. Andra laxarter med högrödt kött finnas i öns
större floder. Vi erhöllo här för en obetydlighet en
välkommen omvexling i den konservföda, vid hvilken vi länge sedan
hunnit blifva utledsna.

Dessutom erhöll expeditionen som gåfva af
Alaska-kompa-niet ett fett och ypperligt nötkreatur, mjölk och några andra
förfriskningar, och jag kan ej nog prisa den välvilja vi här
rönte såväl af den ryske embetsmannen Grebnitski, en ifrig
och skicklig idkare af naturforskning, som af
Alaska-kom-paniets tjenstemän och alla andra på ön bosatta personer med
hvilka vi kommo i beröring.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:08:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vegaexp/1/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free