Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7. Tvänne småöar sydvest om Tajmyrön (den ena 76° 16’ N. Lat.
och 93° 42’ O. Long. Gr.; den andra 76° 18’ N. Lat. och 94° 3’ O. Long.
Gr.) besöktes den 13 augusti. Uppehåll sammanlagdt 1 \ timme.
De gneisklippor, hvilka bildade stränderna, voro ytterst
obetydligt täckta af lafvar, en och annan individ af slägtena
Caloplaca, Lecidea, Rhizocarpon. Den låglända, fuktiga tundran
intogs af gräs, mossa och laf, spridda om hvarandra.
Krusta-lafvarna, representerade af Lecanoræ (tartarea, hypnorum),
Psofa demissa, Biatora tornoënsis, Rhexophiale coronata,
Pan-naria brunnea och Microglena sphinctrinoides, öfverträffade i
individers antal och yppighet de busk- och bladartade Cetrariæ
(hiascens, islandica), Cladonia uncialis, Dactylina arctica,
Tham-nolia vermicularis, Peltigeræ, Nephroma arcticum samt Solorina
crocea, Här och der pä tundran låg ett stenrös af grofkornig
gneis, i hvilket frodades Cetrariæ (nigricans, nivalis och
cucul-lata), Cladoniæ (rangiferina, bellidiflora), Alectoriæ (ochroleuca,
divergens, nigricans); stenarne sjelfva täcktes af Parmeliæ
(centrifuga, incurva, alpicola, lanata), Rhizocarpa, Lecideæ,
Alec-toria jubata. I hufvudsak öfverensstämde dessa öar med
Tajmyrön, som jag hade bättre tillfälle att granska, och till hvilken
jag nu öfvergår.
8. Tajmyrön, Aktinia-hamnen på öns sydvestkust (76° 19’ N. Lat, och
95° 48’ O. Long. Gr.) besöktes den 14—18 augusti.
Denna ö, hvars omkrets belöper sig till 40 eng. mil, hvilar
helt och hållet på en grund af grofkornig gneis. Tundran är
föga kuperad, höjer sig kanske till 150 fot öfver hafvet, samt
består af en i allmänhet väl bevattnad slätt, omvexlande
höjande och sänkande sig; den är temligen rikt öfversållad
med enstaka, vanligen upprättstående stenar samt här och der
med ett stenrös.
Strandvegetationen börjar på klipporna 4—5 fot öfver
hafs-ytan, likasom på Dicksons ö, med Gyrophoræ, Parmeliæ,
Rhizocarpon o. d. Der jag hade tillfälle att undersöka strandblocken
fann jag dem klent bevuxna med laf, under det att block och
stenar längre in i land voro ganska rikt täckta af Parmeliæ
(centrifuga, incurva, physodes, alpicola, lanata), Gyrophoræ
(erosa, proboscidea, hyperborea, cylindrica), Cetraria
fahlunen-sis, Xanthoria lychnea, Physcia cæsia, samt af krustalafvar :
Hæmatomma ventosum, Rinodina sophodes, Caloplacæ
(ferru-ginea, vitellina), Lecanora (varia och atro-sulphurea),
Rhizocarpon- och Lecidea-arter m. fl. I stenrösen fans en särdeles
yppig vegetation af Cetrariæ (nigricans, nivalis), Alectoriæ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
