Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På det senare stället utgjordes stranden af sand. Här
började vegetationen ungefär 10 fot öfver dåvarande
vattenståndet på en liten grusvall, som gick parallelt med stranden.
Denna var täckt af en sammanhängande skorpa af mossa och
laf: Cladonife (illa utvecklade), Rinodina turfacea, Lecanorse,
Lopadium pezizoideum, Caloplacse m. fl. Der innanför vidtog
en tundra, hvilande på lerblandad sand, än bevuxen med gräs
utan inblandning af laf, än på mera höga delar sprucken i
sexkantiga rutor och nästan blottad på växter utom på de
småstenar af kalkhaltig kiselskiffer eller kloritskiffer, på hvilka
funnos Lecidese (crustulata, macrocarpa, Dicksoni), Lecanora
lacustris, Rhizocarpa. På större stenar tillkommo G-yrophorse
{erosa, hyperborea). Inpå gräsmarken träffades några stora
tufvor med gångar in i jorden, troligen räfkulor; på dessa
växte ymnigt Lecanora tartarea, Biatora tornoénsis samt i
gångarne vacker Coniocybe furfuracea.
Något längre åt öster stupade tundran från en höjd af
30—50 fot brant i hafvet, blottande lager af kloritskiffer samt
lerblandad kalk och flinta, alla tydligen stadda i hastig
vitt-ring. I dessa branter fans en lafvegetation, ehuru knapp och
inskränkt till de hårdare bergarterna, i undangömda vinklar
och vrår: Caloplacse (elegans m. fl.), Lecanorse (cinerea, gibbosa,
Hageni), en och annan Verrucariacé m. fl.
Jag föreställer mig, att på dessa ställen Lecideacei i
individrikedom öfverträffar alla andra familjer. Kanske täfla med
dessa Lecanoracei, Cladoniacei. Först senare komma Usneacei,
Parmeliacei, Umbilicariacei samt Verrucariacei. På senare
stället visade vegetationen i sin helhet stor likhet med den,
med hvilken vi senare fingo göra närmare bekantskap på
Tschuktsch-halfön.
12. Rirkajpia (Nordkap, 68° 55’ N. Lat. och 179° 25’V. Long. Gr.) besöktes
den 12 och 13 september. Uppehåll 6 timmar.
Udden bildad af ett 300 fot högt berg, som stupar brant
i hafvet mot norr, men mot söder utgöres af en starkt
sluttande ur af stora, skarpkantade block af plutonisk bergart lika
dem på Dicksons ö. Dessa block ägde den yppigaste lafflora
vi sett i Sibirien; ej ens Dicksons ö kan uthärda en jämförelse.
Här förekommo yppigt utvecklade bland annat: Parmeliaé
(stygia, centrifuga, saxatilis, physodes, alpicola, lanata), Cetrarise
{falilunensis, glauca), Gyrophorse (erosa, hyperborea), Lecanorse
(sordida, straminea, atro-sulphurea, cinerea, badia, atra),
Acaro-sporse (fuscata, molybdina, chlorophana), Sporostatia testudinea,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
