Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af juni snöhöljd, men man kunde dock iakttaga, att mattans
sammansättning var alldeles den samma, der vi då foro fram,
som vi två veckor senare fingo tillfälle att närmare studera
snöfri i närheten af vinterqvarteret. Man träffar här smärre
fläckar, der gräset står tätt och bildar en alldeles jämn matta,
i hvilken man blott finner litet mossa och möjligen
Tham-nolia vermicularis. På mera sumpiga ställen tillkommer ej
obetydligt med mossa, och här träffas sparsamt Nephroma
arcticum, Peltigerie (aphtosa, malacea, canina, polydactyla),
Siphula ceratites?, Cetrarite (islandica och cucullata). Men
öfvervägande största ytan af tundran inuti landet intages af
■ett slags tufmark. De små, knapt fotshöga tufvorna bildas af
Eriophorum vaginatum; de stå ganska tätt, och mellan dem
finnas ymnigt Rubus chamsemorus, Ledum palustre, Vaccinium
vitis idtea, Empetrum nigrum m. fl. Det är troligt, att marken
i sin helhet på sensommarn skall se temligen grön ut, men
att hvita partier här och der skola skina igenom Tufvorna
äro nämligen till stor del utdöda och täckta af en lafkrusta
af Lecanora tartarea, Pertusaria oculata, Lecidea sanguinaria
och tornoensis, Normandina viridis. I kanten af tufvorna
eller mellan dem finner man Cladoniai (rangiferina, uncialis,
deformis, coccifera, bellidiflora), Thamnolia vermicularis,
Dacty-lina arctica, Sphterophorus coralloides, Cetraria cucullata och
nivalis.
På toppen af små kullar, åsar, lagun- och flodstränder
finner man denna vegetation afbruten af en annan. Här täcker
ej tjock torf marken, utan blott en tunn skorpa, i hvilken man
af blomväxter finner en och annan Dryas eller Andromeda
i.etragona, men mest små krypande Salices och Diapensia
lapponica, båda till stor del döda. Dessutom finnes här mossa,
men förherskande äro lafvar. Ymnigast Lecanora tartarea och
Pertusarise (obducens, oculata, dactylina, panyrga, bryontha,
glomerata), Lopadium pezizoideum; efter dessa Alectoria
nigri-cans och jubata, Thamnolia vermicularis, Parmelia saxatilis
och physodes. Mindre ymnigt träffas Lecidea tornoensis och
olieocroma, Buellia parasema och pulchella, Rinodina turfacea,
Cladonia pyxidata och coccifera, Cetraria nivalis och cucullata,
Solorina crocea, Psora demissa, Sphterophorus coralloides,
Toninia syncomista, Microglena sphinctrinoides; på Diapensia
träffas särdeles ymnigt Lecidea diapensi®, Lecanora castanea,
Caloplaca ferruginea och cerina. Här och der förekomma i
denna skorpa små tumsstora stenar bevuxna med Rhizocarpa,
1 Jämför F. R. Kjcllman, Om växtligheten på Sibiriens nordkust.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
