Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(bryontha, oculata, dactylina), Lopadia (pezizoideum, fecundum,
fusco-luteum), Biatora tornoënsis, Arthrorapliis flavo-virescens,
Cladoniæ (coccifera m. fl.), Peltigera malacea, Blastema
leucor-rhœa, Dermatocarpon cinereum samt i en djnp håla Coniocybe
furfuracea.
Stenar, några manshöga, de flesta blott ett par fot i
genomskärning, ligga som nyss nämndes spridda på tundran; deras
antal tilltager när man närmar sig krönet, och här bilda de på
ett par ställen rös. I dessa kunna träffas dålig Cladonia
rangi-ferina och dylika lafvar, men i allmänhet saknas lafvar mellan
stenarne. På dem finner man deremot en rik vegetation.
Ymnigt växa här Parmeliæ (saxatilis, stygia, physodes, centrifuga,
alpicola, lanata), Lecanoræ (atro-sulphurea, varia, straminea),
Acarospora molybdina, Cetraria fahlunensis, Gyrophora erosa,
Xtinthoria lychnea, Physcia cæsia, Rhizocarpa (geographicum,
grande, alpicolum), mera sällsynt träffas Parmeliæ (olivacea.
och incurva), Lecideæ (sanguinaria, Dicksoni, tenebrosa,
macro-carpa m. fl.), Lecanora badia, Pyrenopsis granatina,
Hæmat-omma ventosum, Aspicipa cinereo-rufescens, Caloplaca elegans.
Utom stenar och torfjord finner man nära krönet ställen
uteslutande bevuxna med svart mossa, på livilken man kan
finna Rhexophiale coronata, Lopadium pezizoideum; på mera
fuktiga ställen finner man deruti Siphula ceratites(?). Slutligen
möter man vid krönet fläckar af bar mark samt smärre fläckar
med lafvar, liknande det förut beskrifna täcket på kullars och
åsars toppar.
Ett stycke vester om denna udde träffas en strandbrant,
bildad af kalksten. Kalkklipporna äro föga vittrade, ungefär
20 fot höga. De voro till stor del nakna, delvis täckta af
Lecanora Hageni, Physcia cæsia, stellaris c. fr., Lecideæ,
Calo-placæ (pyracea och vitellina) och andra.
En eng. mil sydvest om denna udde höjer sig tundran
småningom till en kulle om 300 fot (traktens högsta punkt),
utan att i allmänhet förlora sin vanliga karakter. På norra
sluttningen finner man dock stora bara fläckar, skilda af en
mer eller mindre smal rand af högre växter, lafvar och mossor.
Närmare toppen träda stenar allt talrikare i dagen. Här
af-tager ock torfjordens tjocklek, och marken blir till stor del
täckt af laf och mossa på så sätt, som ofvan skildrats vid tal
om toppar af kullar o. d. Sjelfva toppen utgöres på denna
kulle af stenbunden mark. Stenarne äro blott ett par fot
stora, och emellan dem finner man en sparsam stenrös-flora :
illa utvecklade Cladoniæ (rangiferina och andra),’ Alectoriæ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
