Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lecanora straminea, Acarospora atro-sulpliurea, Physcise,
Xan-thoria lychnea.
Det är sannolikt, att på den tufviga marken flere familjer
måste anses lika mycket representerade. Familjer, som
representeras af en enda art så ymnigt förekommande som
Sphsero-phorus coralloides, Dactylina arctica, Thamnolia vermicularis,.
böra nämligen ställas i jämnbredd med de eljest ymnigast
förekommande Cladoniacei, Lecanoracei, Lecideacei. På den
ofvan beskrifna, af lafvar mera uteslutande täckta marken
torde Lecanoracei vara förherskande. På stenarne på
Jinret-lens udde tror jag Parmeliacei täcka största ytan och derefter
Lecideacei och Lecanoracei, under det att på Tjapka-ön
Lecanoracei kanske jämte Lecideacei böra ställas i främsta rummet.
2. Öfversigt öfver kusttundrans laflokaler.
För att gifva en klarare föreställning om lichenfloran på
dessa kuster, torde det vara lämpligt att sammanfatta de lokaler
för lafvar, vi haft tillfälle att undersöka, på följande sätt.
Sjelfva stranden erbjuder några egendomligheter, som
måste starkt framhållas. På de talrikt förekommande ställen,
der denna ej utgöres af sten, möter man en växtbeklädnad på
marken först 4—6 fot öfver vattnets yta, ofta högre upp, sällan
lägre. Det vanliga är, att den börjar på en liten strandvall af
grus och småsten, löpande parallelt med stranden. På
strandklippor finner man närmare vattengången ej en enda laf, och
äfven högre upp visa de sig vanligen alldeles blottade. Under
hela färden mellan Chabarova och Vegas vinterqvarter är
knapt en Verrucaria funnen på en dylik plats. Vi träffade en
50 fot hög brant på Wajgatsch-ön vettande åt söder utan
laf-beklädnad. Likaså var en 100 fot hög brant på
Preobrascheni-ön samt en 50 fot hög vid kap Jakan nästan alldeles blottade.
Alla dessa bestå emellertid af starkt vittrande bergarter, och
man kan tänka sig, att i följd deraf en lafbeklädnad ej hinner
bilda sig. Men äfven Jinretlens udde, som från 100 fot stupar
brant mot norr och består af granit, saknar här lafvar; man
kan lätt räkna de i en och annan skyddad springa befintliga
lafindividerna. Att vittringen äfven här spelar en stor roll är
påtagligt; men att höga pelare nedanför branten samt de
talrikt förekommande remnorna och grottlika bildningarne sakna
lafvar, måste bero på något särskildt förhållande.
Att nära vattenytan en vegetation ej kan utveckla sig är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
