- Project Runeberg -  Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser / Första bandet /
437

(1882-87) [MARC] Author: Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Norrskenets sammanhang med jordmagnetismen.

Under vår öfvervintring anstäldes hvarje timme från den
1 nov. 1878 till den 1 april 1879 i det förut nämnda, af is
uppförda observatoriet iakttagelser öfver de jordmagnetiska
krafternas riktning och styrka, barometertrycket,
lufttemperaturen, himmelens utseende m. m. De magnetiska
iakttagelserna komma framdeles att utförligt bearbetas. De böra bland
annat lemna goda upplysningar om beskaffenheten och
storleken af de förändringar, som samtidigt inträffa i de
bågfor-made norrskenen och jordmagnetismen. Här kan jag i
af-seende å denna fråga endast fästa uppmärksamhet derpå, att
då den »vanliga bågen» under gynsam väderlek och belysning
knappast någonsin saknades, så vida den ej uppgick i starkare
norrskensformer, så kan dess inflytande genom vanliga
magnetiska variationsiakttagelser ej påvisas. De starkare
norrskenens inflytande på magnetnålarne voro deremot äfven här
mycket märkbara. Enligt löjtnant Hovgaard, som under
expeditionen hade att öfvervaka de magnetiska iakttagelserna,
»visar deklinationen, då norrskenen ökas i styrka, en ringa
benägenhet till vestlig afvikning, medan intensiteten vexlar
starkt; den horisontela komponenten aftager, den vertikala
tilltager, isynnerhet när norrskenet närmar sig zenit. >

Det bågformade norrskenets spektrum.

De spektralundersökningar, som gjorts af norrskenet, hafva
såsom bekant gifvit olika utslag. Jämte en gul eller gröngul
linie med våglängd af 557,o, som alla forskare iakttagit, har
man erhållit dels ett kontinuerligt spektrum, dels ett
linie-spektrum, bestående, då det visar sig fullständigt, af en röd
linie, hvilken har en våglängd af 630,o och endast synes vid
rödfärgade norrsken, samt af åtskilliga andra grönblåa, blåa,
indigoblåa eller violetta linier med mindre våglängder än den
gröngula. Af de gjorda iakttagelserna drager professor
Ångström den slutsatsen, att norrskenets spektrum härrör af
tvänne olika ljuskällor, dess ena del, den gröngula linien, af
fosforescens i de öfversta luftlagren, den andra delen, de öfriga
linier som blifvit uppmätta, af ljus uppkommet genom
elektriska urladdningar på ett större eller mindre afstånd från
jordytan. Det vore med anledning häraf af vigt att få en så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:08:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vegaexp/1/0455.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free