- Project Runeberg -  Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser / Första bandet /
723

(1882-87) [MARC] Author: Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hvad angår Diastylis Rathkei’s talrikhet, så är den
verkligen förvånande, långt större än Idothea entomon’s. Der hon
finnes, förekommer hon oftast i oräkneliga massor, tusentals
exemplar, ty om man på ^tt sådant ställe låter svablarna
ligga ute blott några få timmar, äro de alldeles fullsatta med
individer af denna art, när de åter tagas upp. Hon lefver i
minst lika tallösa massor, som t. ex. Anonyx lagena vid
Spetsbergens kuster. Hon är således hvad man lämpligast kan
kalla formationsbildande, alldeles som Idotheorna, Yoldia
arc-tica, Chiridota lsevis, Reticulipora intricaria, Alcyonidium
mammillatum och flere andra djurarter i Sibiriens Ishaf.

4. Atylus carinatus

är funnen på 17 olika ställen, 6 belägna vester om kap
Tschel-juskin (stationerna 18, 28, 35, 45, (52), 64), och 11 öster derom
(stationerna 74, 75, 76, 82, 83, 84, 92, 93, 94, 95, 96). Det är
en form, som håller sig till det sublitorala bältet och i de
flesta fall lefver från 3 till inemot 20 famnars djup. Blott en
enda gång skulle han vara funnen på 60 famnars djup (stat.
52), men när jag nu stält tillsammans alla andra punkter,
der han förekommer; så förefaller det mig otroligt, att han i
Ishafvet skulle lefva vid ett sådant djup som 60 famnar. Jag
antager alltså, att här måste hafva inträffat en tillfällig
sammanblandning af djurarter från olika lokaler, och att Atylus
carinatus i Sibiriens Ishaf icke gerna förekommer på
synnerligen större djup än 20 famnar. Han föredrager rent och
klart vatten med någon ström och träffas på botten af olika
slag, såsom hård ren sand, sandbl. lera, fin oblandad lera,
lithothamnionbotten, stenbotten med alger och hård
sten-botten utan någon växtlighet. Han är icke en så utpräglad
ishafsform, som t. ex. Idothea Sabinei eller Acanthostephia
Malmgreni, ty om han också helst har sitt tillhåll i vatten
under —0° och af en högre specifik vigt, så trifves han å
andra sidan ännu rätt väl vid en temp. af + 2°,6 (stationerna
74 och 82) och en vattnets specifika vigt mellan l,oi4s och
1,0120. I detta afseende har han således mycken likhet med
de härdiga formerna Idothea entomon och Diastylis Rathkei.
Den omständigheten förklarar också, hvarför han, som genom
sin nutida utbredning visar sig vara en äkta arktisk form,
kan finnas qvar såsom en öfverlefva sedan istiden på ett enda
ställe vid Norges vestkust, der professor Lilljeborg funnit,
honom på 40—50 famnars djup.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:08:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vegaexp/1/0741.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free