- Project Runeberg -  Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser / Första bandet /
725

(1882-87) [MARC] Author: Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bältet, från 3 till 23 famnar, nedanför hvilket djup hon endast
undantagsvis förekommit; oftast träffas hon mellan 3 och 12
famnars djup. Hård, ren sandbotten väljer hon företrädesvis
till uppehållsort, men man finner henne äfven på ren
sten-botten, med eller utan algvegetation, och på den rena,
oblandade leran. Så som hon är en rent arktisk form, för öfrigt
en jätte och genom många karakterer vida skild från sina
närmaste samslägtingar bland amfipoderna, så’ vistas hon
uteslutande i vatten, hvars temperatur är ständigt under noll,
mellan —0°,4 och —2°,o. Det har förefallit mig, som skulle
hon trifvas bäst i ett vatten om —l°,s till —l°,e temperatur
och omkring 1,0235 sp. vigt, alldeles utan hänsyn till om
bottnen utgöres af hård sand eller gröfre stenar, ty på sådana
ställen (stationerna 94 och 99) har hon träffats i större mängd
än annorstädes. Häruti visar hon således mycken
öfverens-stämmelse med Idothea Sabinei, men stor olikhet deremot
med de öfriga karakteristiska djurformerna, Idothea entomon,
Diastylis Ratlikei och Atylus carinatus. Med denna
sistnämnda art åter delar hon det gemensamt, förutom
öfverens-stämmelsen i vertikal utbredning, att hon aldrig uppträder i
större massa på samma ställe, och att hon således, i likhet
med samma art, icke kan sägas vara formationsbildande. Men
hon måste icke för ty, på grund af den likformiga
spridningen, betraktas som en för Sibiriens Ishaf i dess helhet mycket
karakteristisk djurform.

Efter denna framställning af de för Sibiriska Ishafvet
karakteristiska djurformernas uppträdande och de vilkor, som
enligt min tanke i främsta rummet bestämma deras förekomst
der, bör jag kanhända lemna en öfversigtlig bild af deras
horisontala och vertikala utbredning inom detta område.
Tager jag på samma gång hänsyn till bottnens beskaffenhet,
samt vattnets temperatur och specifika vigt vid bottnen, så
får denna öfversigt följande utseende.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:08:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vegaexp/1/0743.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free