Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Archaster tenuispinus (17—150),
Solaster tumidus (5—125),
» papposus (10—125),
Asterias Lincki (20—80),
» panopla (18—80),
» grönlandica (5—-80),
Pedicellaster typicus (20—80),
Ophioglypha Sarsi (5—100),
» robusta (15—80),
Ophiocten sericeum (5—90),
Ophiopholis aculeata (30—80),
Ophiacantha bidentata (5—150),
Antedon Eschrichti (20—125).
De flesta af dessa äro elitorala, verkliga
djupvattensfor-mer, ett fåtal deremot äro sådana, som egentligen böra
hemma i det sublitorala bältet, såsom man lätt kan finna, om
man noga studerar de särskilda arternas batymetriska
utbredning i de olika arktiska hafven.
Det förvånade mig icke litet till en början, när jag vid
Tajmyr-ön, i Aktinia-viken, från blott 5 till 10 famnars djup
erhöll sådana utpräglade djupvattensformer som Ophioglypha
Sarsi, Asterias panopla och Solaster tumidus, alla i utmärkt
stora och vackra exemplar, tillsammans med verkliga
sublitorala former, Aktinior, Modiolaria sp., Gammaracanthus
lori-catus, Acanthostephia Malmgreni och Atylus carinatus. Det
föreföll mig vidare till ytterlighet sällsamt att en gång (stat.
78) finna Astrophyton eucnemis vid blott 15 famnars djup
och i ett vatten, som tillfälligtvis var i hög grad bräckt och
uppvärmdt (sp. vigt 1,0050, temp. + 3°,8); det är dock en form,
som annars håller sig på djupet vid minst 40 och 100 famnar
eller långt derunder, och som kräfver ett vatten af vanlig
salthalt. Men när jag sedermera kunde sammanställa dessa
med andra liknande besynnerligheter, så visade sig allt vara
uttryck af samma lag, den nämligen, att visserligen l:o) några
få sublitorala och 2:o) ännu färre elitorala former kunna
urskiljas, men att 3:o) de flesta elitorala former på samma gång
kunna vara sublitorala, och att således 4:o) den sublitorala och
den elitorala regionen sammanflyta.
Det synes af allt detta, att det Sibiriska Isbafvet i
zoologiskt hänseende icke äger några verkligt begränsade eller
skarpt utpräglade vertikala regioner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
