Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18. Antedon-Astropliyton-formationen
är en af de få formationer, som äro sällsynta till sin
förekomst och hafva att uppvisa åtminstone några egendomliga
djurarter. Hon är funnen uteslutande vid Tajmyrlandets
kuster på ett par ställen, stationerna 62, 70 och 71, der
djupet är 35—40 famnar och bottnen utgöres af fin, oblandad
lera eller lera med stora stenar. Hon kännetecknas genom
många stora och vackra exemplar af Antedon Eschrichti och
Astrophyton eucnemis, som äro de öfvervägande, och jämte dem
förekomma på stationen 62 Cleippides quadricuspis, Aegina
echinata, Anonyx sp. (? pumilus), Scalpellum Strömi, Solaster
tumidus och en hittills okänd art af Pennatulidernas grupp.
På stationerna 70 och 71 träffades i större mängd flere arter
Bryozoer, Hydroider och smärre Pyknogonider, Chiridota
lffivis, Molpadia borealis och Diastylis Goodsiri; i mindre
mängd lefde der Pteraster militaris, Sabinea septemcarinata,
Idothea Sabinei, Munnopsis t3rpica, Anonyx lagena,
Acantho-zone cuspidata, Podocerus anguipes, Aegina echinata,
Alcyo-nidium sp., Lucernaria sp., några arter Mollusker och
Sjö-stjernor, samt den jättestora Pyknogoniden Colossendeis
gigantea. Sådana egendomliga djurarter som Colossendeis
gigantea, den obeskrifna Pennatuliden, Cleippides quadricuspis
och Solaster tumidus förläna denna formation ett särskildt
intresse.
19. OpMocten-formationen
är i sitt utpräglade skick, då Ophiocten sericemn förkommer i
öfvervägande mängd framför alla andra djurarter, funnen på
två skilda områden, af hvilka det ena är beläget i närheten
af ögruppen utanför Päsinas mynning (stationerna 57, 58, 59),
det andra åter utanför östra Tajmyrhalföns nordkust
(stationerna 67 och 68). Djupet vexlar här mellan 19 och 50
famnar, men bottnen är på alla ställena af samma slag, nämligen
fin och ytterst mjuk lera. Ophiocten sericeum är eljest vida
spridd i Kariska hafvet, hon lefver till och med ibland i stor
myckenhet, som t. ex. i Ophiacantha-formationen, men hon
förekommer ingenstädes dominerande utom på de nyss nämnda
stationerna, Bland arter, som trifvas i hennes formation, har
jag särskildt anmärkt några Polycheter och Bryozoer (bland
de senare Defrancia lucernaria), Arc-haster tenuispinus,
Asterias panopla och Ast. Lineki, Opliiacantha bidentata, Antedon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
