Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den kunskap vi för närvarande besitta om dessa, ett ganska
vanskligt företag. Visserligen afviker såväl hafs- som
land-faunan närmast Berings sund betydligt från det öfriga här
behandlade områdets, isynnerhet från Kariska hafvets och
Vest-Sibiriens, men hvar gränsen mellan dessa områden bör
dragas är tills vidare omöjligt att bestämma. För Berings
sunds-faunan är det mest utmärkande däggdjuret Phoca fasciata.
Ett annat för Berings-armen 1 egendomligt djur är Stilla
hafs-hvalrossen (Odobcenus rosmarus v. obesus). Deremot torde
icke Stilla hafs-formen af Plioca vitulina, nämligen Ph. vitulina
v. largha, gå norr om Berings sund.
Landet närmast Berings sund, d. v. s. Tsehuktscli-halfön,
karakteriseras af Spermophilus Parryi, Lagomys hyperboreus,
Lepus timidus v. tschviktschorum och Arvicola Icamtschatica —
däggdjur som icke förekomma uti Vest-Sibirien. Ännu större är
dessa trakters rikedom på egendomliga fåglar. Hela den öfriga
delen af Sibiriska Ishafskusten har icke några egendomliga
däggdjursformer, utan hyser samma arter, som de flesta andra
arktiska trakter. Sålunda är det vanligast förekommande
däggdjuret uti hafvet från Jugor schar till Berings sund Phoca
foetida. Längs hela denna kust förekommer äfven isbjörnen,
och detsamma torde äfven vara fallet med Plioca barbata,
hvil-ken dock, emedan den icke är en högarktisk art, allmännast
förekommer uti Kariska hafvet och hafven på båda sidor om
Berings sund.
De allmännaste däggdjuren uti hela det nord-sibiriska
kustlandet synas vara Canis lagopus, C. vulpes och C. lupus,
Rangifer tarandus, Myodes obensis, Cuniculiis torquatus och haren
— om samma form som på Tschuktsch-halfön eller den
vanliga Lepus timidus, vet jag icke. Det senare är dock
sannolikare. Dessutom höra till detta område två Arvicola-a,r ier,
som v. Middendorff hämtat från Tajmyr-landet, och som I. S.
Poljakoff beskrifvit under namnen A. Middendorffii och A.
Nor-denskiöldii. Den förra af dessa arter har en mycket vidsträckt
utbredning inom Sibirien; af den senare känner Poljakoff
endast de af v. Middendorff från Tajmyr-landet hemförda
exemplaren. Måhända är den en för dessa trakter egen art.
En företeelse, som hittills allt för litet blifvit af zoologer
beaktad, är däggdjurens i stora skaror och måhända periodiskt
skeende flyttningar. Att vanliga fjellemmeln (Myodes lemmus)
oftast om hösten vandrar ut i stora skaror, är en sedan gam-
1 Detta namn har v. Middendorff gifvit åt östra delen af Sibiriska
Is-hafvet. Den vestra delen har han kallat Atlanter-armen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
