Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på andra sidan hafvet, hvarifrån de om hösten komma till
asiatiska fastlandet och öfvervintra på Indigirka-Janska
tundran. Detta lefnadssätt ligger till grund för de här
förekommande renarnes indelning uti tundra- och hafsrenar. Tydligt
är, att detta är tvänne olika former af renen. Enligt
fångstmännens försäkran undvika tundra- och hafsrenarne
hvar-andra och träffas aldrig i samma hjord; råkas de deremot
någongång, så uppstå alltid dem emellan strider. Det allra
vigtigaste, som jag af infödda fångstmän fått veta om de båda
i Ustjanska området förekommande formerna af vildrenen, är,
att hafsrenarne äro mindre till växten än tundrarenarne och
komma — åtminstone gjorde de det förut — årligen i stor
mängd till tundran.
»Om de på Nysibiriska öarne förekommande renarne har
jag hört, att de l:o) äro större än fastlandets renar;1 2:o)
tillbringa de både sommar och vinter på Nysibirien; 3:o) finnes
på Nysibirien mera litet ren. Derför tror jag, att de småväxta
renarne, som årligen i stor mängd infinna sig på
Indigirka-Janska tundran, icke komma från Nysibirien, utan från några
hittills okända öar uti Ishafvet.
»Det tredje stället är floden Kolymas mynning ocli den
tillgränsande s. k. Alasejska tundran, d. v. s. kuststräckan
mellan floderna Kolyma och Alaseja. Hit anlända tidtals
fjällräfvar, vanligen efter en mellantid af sju år, men ibland
först efter tio, hvilket naturligtvis beror af Ishafvets
tillfrysande, som möjliggör dessa vandringar. För att skilja dem
från fastlandets fjällräfvar kallas dessa hafsfjällräfvar. De
komma ibland i enormt antal från hafvet. Sålunda kom
vintern 1842—43 en stor mängd hafsfjällräfvar till Kolymska
tundran; i anledning häraf hade de der boende fångstmannen
under sommarn och hösten 1843 en särdeles ymnig fångst
af detta djur, och isynnerhet togos en mängd ungar, som ännu
icke lemnat lyorna.
»Till Kolyma-Alaseja- och Jana-Indigirka-tundrorna komma
äfven tidtals från Ishafvet ett oräkneligt antal lemlar. Då
dessa smådjur komma till asiatiska kontinenten, förorsaka de
en ofantlig förödelse på växtligheten; de uppäta såväl allt
gräs på ängarne som jakuternas höförråd, och i följd deraf
uppstår der icke sällan foderbrist, hvaraf boskapen omkommer.
Af en sådan olycka hemsöktes trakten omkring Sredne-Kolymsk
vintern 1849, då många boskapsägare blefvo fullständigt rui-
1 Detta låter dock ganska osannolikt, då, såsom kändt, öraser i
allmänhet äro mindre än kontinentala raser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
