Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svart med hvitgula elliptiska ringar. Längd från nosspetsen
till spetsen af bakre extremiteterna 152 c.m. Specklagrets
tjocklek omkring kroppens midt 40—45 m.m. I magen fans
endast ett exemplar af en Hippolyte och en på midten
itu-biten Ammodytes, som tscliuktscherna kallade
»etschengeraa-lin». Kraniets största längd 171 m.m., bredd öfver kindbågarne
105, mellanbalkens minsta tjocklek 5,5 m.m. Till
tandbygna-den skiljer sig detta exemplar från det af Lilljeborg beskrifna
derigenom, att det har en liten spets på l:sta kindtanden
framom den mellersta spetsen; på 2:dra och 3:dje kindtanden
i öfre käken deremot ingen märkbar dylik. Denna spets på
l:sta kindtanden (dock endast i underkäken) har jag äfven
iakttagit på en skalle, som troligtvis härstammar från Ishafvet
och förvaras uti Petersburgska Vetensk.-Akad. zoologiska
museum under N:o 878. Hos unga exemplar af denna art
tilltager mellanbalkens tjocklek eller bredd hastigt bakåt.
Derigenom får det unga djurets skalle en från det äldres betydligt
afvikande form, hvilket gifvit anledning till, att man i det
Petersburgska museet upptagit alla skallar af Neva-exemplar
(alla unga) under namnet Ph. annellata Nilss. och
Ishafs-exemplaren under namnet Ph. foetida, anseende dem för olika
arter.
Phoca groenlandica O. F. Muller.
Enligt dr Kjellman 1 är Grönlandssälen Kariska liafvets
vanligaste sälart och skall nästan alltid förekomma uti skaror
på 20—30 stycken. En sådan skara kallade fångstmännen för
en vö. Under Vega-expeditionen blef denna art ingen enda
gång med säkerhet iakttagen. En säl, som vi sågo på afstånd
liggande på ett isstjrcke under färden mellan -Jugor schar och
Hvit-ön, tillhörde måhända denna art. Huru långt öster ut
den går vet jag icke. Ganska säkert är, att den icke
förekommer vid Tschuktschkusten, ty då hade vi ändå någon
gång sett skinn eller skallar af den. »The distribution of
this species in the North Pacific is not well known. Pallas
(under the namn Phoca dorsata) records it from Kamtschatka,
where its occurrence is also affirmed by Steller. Temminck
mentions having examined three skins obtained at Sitka, but
adds that it was not observed by ’les voyageurs néerlandais’
1 Jfr Nordenskiöld, Bedogörelse för en expedition till mynningen af
Jenisej och Sibirien år 1875 (Bihang till IC. Svenska Vet.-Akad. Handl. Bd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
