Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Totalomdömet om Ishafvets algvegetation med hänsyn
till individmängd anser jag mig på grund af hvad i det
föregående anförts kunna gifva följande form.
I omkring en tredjedel af detta haf d. v. s. större delen
af Kariska hafvet och det Sibiriska Ishafvet är vegetationen
mycket individfattig, i Norska polarhafvet i rikedom jämförlig med
den i norra Atlanten, i den återstående delen betydligt
fattigare, i det en jämförelsevis mindre yta af bottnen bär vegetation
och växtligheten på de bevuxna delarne är mindre tät än i
Atlanten. Vegetationen vid Grönlands vestkust (i vestra delen
af Murmanska hafvet och i Hvita hafvet) kommer Norska
polarhafs-vegetationen i individmängd närmast.
Vegetationens fördelning pä de olika bottenregionerna, den
litorala, sub- och elitorala. Gränserna för dessa regioner anser
jag kunna beträffande Ishafvet fastställas såsom jag gjort i
min redogörelse för Murmanska hafvets algvegetation. Den
litorala regionen skulle alltså omfatta den del af bottnen, som
ligger emellan öfversta flod- och nedersta ebbgränsen. Den
sublitorala sträcker sig från’den förras nedre gräns till ett
djup af 20 famnar. Djupare delar af den algbevuxna bottnen
bilda den elitorala regionen. 1 Dess nedre gräns är säkerligen
olika i olika delar af Ishafvet. I Grönlands-hafvet vid
Spetsbergens kust bär den alger ännu på ett djup af 150 famnar.
Afven med hänsyn till vegetationens fördelning på de
olika bottenregionerna visa sig olika delar af Ishafvet
väsent-ligen olika. Inom Norska polarhafvet är den litorala regionen
bevuxen med en rik, yppig och till sin sammansättning
vex-lande vegetation. Bland de härifrån kända arterna uppträda
mer än hälften antingen uteslutande eller åtminstone stundom
på denna afdelning af bottnen. Några af dem t. ex
Rhodomela lycopodioides, Gigartina mamillosa. Chondrus crispus nå
visserligen icke den yppiga utveckling som längre söderut vid
Norges kust, men det stora flertalet äro här lika frodiga och
bilda lika tätt slutna massor som vid norra Atlantiska
oceanens kuster. Vid sydliga Grönlands vestkust finnes också en
ganska individrik, om ock mera enformig litoral vegetation.
Professor Th. M. Fries har meddelat mig, att strandbältet är
bevuxet med Fucaceer och att det är dessa som förläna litoral
-vegetationen dess prägel. Att dock jämte dessa åtskilliga
andra arter förekomma, framgår af de här gjorda algsamlingarna,
hvilka innehålla åtskilliga rena litoralalger. Om åtskilliga af
dessa har derjämte J. Va hl uttryckligen på etiketterna an*
1 Kjellman, Algenv. Murm. Meer., sid. 57.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
