Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dotnela lycopodioides, f. tenuissima, den järnte Fucus evanescetis
allmännaste arten, Ahnfeltia plicata, temligen ymnig,
Sarco-phyllis arctica, näst Rhodomela lycopodioides den vanligaste
Flo-ridren, Antithamnion boreale, Alaria ovata, Laminaria cuneifolia.
Chordaria flagélliformis, Elachista fucicola, Chat opteris plumosay
alla sparsamma, Sphacelaria arctica, temligen allmän, Pylaiélla
litoralis, allmän. Af dessa uppgifter framgår, att vegetationen
inom dessa vegetationsafdelningar utgöres till största delen af
arter, hvilka vid Norges kust nu för tiden äro litorala eller
bland de här litorala arterna hafva sina närmaste slägtingar.
Utgår man, såsom mig synes nödvändigt, och hvartill jag
framdeles skall återkomma, från den förutsättningen, att under
glacialperiodens tidigare skede hafsvegetationen vid Norges
kust haft ett utseende och en sammansättning
öfverensstäm-mande med den nutida spetsbergska, så har vid denna tid ej
heller här en utpräglad Fuca cé- fo r m a t i o n förekommit. I den
mån de fysiska förhållandena ändrade sig, kunde Fncaccer,
Rhodymenia palmata, Rhodomela lycopodioides och andra nutida
litoralformer gå upp på mindre djup, tilltaga i individrikedom,
upptaga bland sig söderifrån kommande former och bilda mera
tätt slutna äfgränsade växtmassor, i få ord sluta sig
tillsammans till den nutida Fucacé formationen. Under denna
förutsättning skulle man sålunda kunna uppfatta dessa af Fucus,
Rhodymenia. Dictyosiphon och Rhodomela jämte deras följeslagare
bildade vegetationsafdelningar i Ishafvets rent arktiska delar
såsom ett slags litoral algformation under bildning,
föregångare till den nutida 2fycace-formationen vid Norges kust. Den
skulle kunna kallas en pr celitor al for mation.
redan anförts- är L a m inar f o r m a t i o n e 11 den
vege-tationsafdelning, som i hela Ishafvet är den mest utpräglade,
den vidsträcktast utbredda och största rymden upptagande.
I olika delar är dess sammansättning olika såväl hvad angår
de förherskande arterna som de arter, hvilka bilda
undervegetationen i dessa Ishafvets algskogar. Men ehuru
Lamina-rieerna utgöra ett ganska betydligt antal arter, större än man
hittills varit böjd att antaga, äro de dock hänförbara till samma
växtform, hvarför det intryck, som denna vegetationsafdelning
ger, allestädes blir i det stora hela det samma. Då
skiftningen i Lawinarié-formationens sammansättning lemnar de bästa
hållpunkterna vid urskiljandet och begränsningen af olika
trängre florområden i Ishafvet, skall jag vid redogörelsen för dessa
närmare ingå härpå. Kraftigast är denna formation utvecklad
på fast berg- och grof stenbotten. 1 Norska polarhafvet och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
