Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fullt likartad Hora, men deri öfverensstämmer dock
algvegetationen i alla dessa områden, att ett betydligt antal element
äro öfverallt återkommande, att hufvudmassan af arter är,
så vidt bestämmas kan, af arktiskt ursprung eller åtminstone
att det är arktiska element, som gifva vegetationen dess
prägel. Detta gäller redan, såsom Gobi visat,1 om floran i Hvita
hafvet och de närmast tillgränsande hafsdelarne, och det gäller
ännu mer om de norr och öster härom belägna Ishafsdelarnes
Hora. I Baffinsbay vid Grönlands vestkust har visserligen
såsom det synes en mera betydande invandring af sydliga
former ägt rum, men äfven här äro dessa, jämförda med de
arktiska, såväl till antal som till individmängd och inflytande
på vegetationskarakteren betydligt underlägsna. Dessa delar
af polarhafvet och af norra Atlanten böra alltså anses bilda ett
algflorområde, hvilket torde kunna kallas det arktiska
algflor-området. Det skulle alltså komma att omfatta de delar af
verldshafvet, hvilka sträcka sig utefter det arktiska
landt-florområdets kuster, eller med andra ord hela polarhafvet,
med undantag af Norska polarhafvet, och dessutom norra
Atlanten vid Grönlands kust och södra delen af Baffinsbav.
Måhända bör också till detta område räknas hafvet vid
Amerikas nordostkust utefter Labrador, New-Foundland och
kusten söder härom till Bostons breddgrad. Kanske är det dock
riktigare att betrakta detta såsom ett öfvergångsområde
mellan det nordatlantiska och arktiska florområdet. Att afgöra
detta är förbehållet åt framtida undersökningar. Tillsvidare
må det arktiska områdets sydgräns i Atlantens vestra del
anses bildad af kap Farewells breddgrad.
Det arktiska området har alltså en mycket stor utsträckning,
utbredande sig polen rundt och i söder nående ned åtminstone
till 60:de nordliga breddgraden. Det tyckes, som om man skulle
kunnat vänta sig att i ett område af sådan omfattning, på
grund af olikheter i de hydrografiska och rent geografiska
och utvecklingshistoriska förhållandena, olikheter i
vegetationen skulle hafva utpräglats och ett betydligare antal trängre
områden med skiljaktig flora under tidernas lopp utbildat sig.
Sådana urskiljbara trängre områden finnas, men de äro färre
än man a priori kunde förmoda. I min framställning af
algvegetationen i Murmanska hafvet har jag visat, att detta hafs
flora så väsentligt öfverensstämmer med floran i
Grönlands-hafvets vid Spetsbergens kuster, att dessa delar af Ishafvet
1 Jfr Gobi, Algenfl. Woiss. Meer., sid. 1.’] och följ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
