Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
makulbay vid Novaja Semljas vestkust, omkring 72° 30’N. Lat.
Fyndorter: Norska polarhafvet: Tromsö amt vid Karlsö;
Finmarken vid Mageröns sydkust, öfverallt lokal och sparsam.
Murmanska hafvet: Karmakulbay, sparsam och lokal.
Lithothamnion Foecundum nob.
L. fronde crustacea, initio arcte ad nata, demum soluta, circa 2 mm.
crassa, in statu juvenili laevissima, nitida, aetate provectiore conceptaculis
spo-rangiferis inaequali, dilute rosea, limbo albido, margine undulato-lobato, e
cellulis majoribus constructa; conceptaculis sporangiferis immersis, tecto
margine elevato circumdato, demum innatis, depresso-globosis, numerosissimis;
sporangiis quaternas sporas foventibus, 120—185 ,/f. longis. 45—65 /f. crassis.
Tab. 5, fig. 11—19.
Syn. Lithothamnion polymorphum Kjellm. Kariska hafvets Algv. p. 15.
Artbeskrifning. Yttre forni. Växten omsluter krustformigt
stenar och andra hårda föremål och är i början tätt och fast
tryckt till underlaget, men lossnar såsom äldre lätt från detta.
Krustans form rättar sig efter underlagets och synes icke hafva
som hos föregående art benägenhet att antaga cirkelform. De
centrala delarna tilltaga hastigare och mera i tjocklek än de
periferiska. Vid centrum blir krustan. ända till omkring 2 mm.
tjock. Nya krustor kunna utveckla, sig ofvanpå andra, hvar*
igenom krustkomplexer af flere mm. tjocklek bildas. I kanten
är krustan grundt flikig med rundade lober. Ytans
beskaffenhet bestämmes af underlagets; är detta jemnt, är också
• •
krustan såsom yngre slät och då också glänsande. Aldre
krustor blifva alltid ojemna på ytan, småknottriga, livilket dels
beror på små främmande föremål, som öfverväxas, men i
första hand på konceptaklernas egendomliga form. Friska brott
af äldre krustor äro rent hvita, af yngre hvita med en svag
dragning åt rosenrödt, åtminstone utåt. Ytan är blekt
rosenröd, brämet hvitaktigt (fig. 11).
Balens bygnad. Ett basalt, koaxilt lager är nästan alltid
tydligt och kraftigt utveckladt, med temligen starkt bågböjda
antiklina cellrader, hvilkas celler äro omkring dubbelt så långa
som tjocka (fig. 13, 14). Det öfre förtjockningslagrets celler,
som på ett radialt snitt äro ordnade i tydliga, endast närmast
medianen svagt böjda, i öfrigt räta rader, äro till formen
qva-dratiska eller rektangulära med höjden störst, 7—9 ji. tjocka
och ända till 15 ju. långa, med tjocka väggar och
cellrummens hörn afrundade (fig. 15). Ytcellerna äro kantiga, 7—10
p. i diameter, med mellanväggarna omkring 3/i. tjocka (fig. 16).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
