- Project Runeberg -  Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser / Tredje bandet /
133

(1882-87) [MARC] Author: Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och de periferiska delarna äro derför föga tunnare än de
centrala. Såsom ung och steril synes krustan för det obeväpnade
ögat fullkomligt slät, liksom slipad. Vid förstoring visar sig dock
ytan ojemn genom mycket fina dels radiära dels koncentriska

• •

strimmor. Aldre exemplar med sporangiekonceptakler hafva
ytan tätt beströdd med mycket små punktformiga, för det
obeväpnade ögat omärkbara fördjupningar, hvilkas botten
koncep-taklernas tak bilda. På äldre, döda krustor äro dessa tak
upplösta och i följd häraf blir ytan tydligt smågropig. Till färgen
är den, såsom ung och lefvande, svagt vinröd och denna färg har
också ytan af äldre, lefvande exemplar. I brottet äro dock
dessa kalkhvita med svag dragning åt, gult. Den unga
växten är tätt och fast tryckt till underlaget. Ofvanpå den unga,
primära krustan bilda sig nya krustor, den ena ofvanpå den
andra, så tätt slutande sig till hvarandra, att på ett snitt
gränsen dem emellan är mycket svår att upptäcka. Dessa
krust-komplexer nå ofta en tjocklek af 2 cm. och lösa sig såsom
äldre lätt från det föremål, andra Lithothamnier och stenar,
öfver hvilket de utbredt sig (fig. 8).

Bålens bygnacl. Bålens undre, koaxila system är på ett
radialsnitt knappt märkbart. Liksom det öfres gränslager har
det en annan, svagt åt gult gående, färgton än den öfriga
delen af bålen. Det bildas af temligen långsträckta celler (fig.
10). I bålens öfre förtjockningslager äro cellerna på
radial-snittet anordnade i räta, mycket tydliga rader, qvadratiska
eller rektangulära med största utsträckningen i bålens
höjdriktning, ej öfver 10 /j. långa och endast omkring 5 /A tjocka.
Cellrummens hörn äro knappt afrundade (fig. 10, 11).
Ytcellerna äro i tangential riktning isodiametriska med nästan
cirkelrunda cellrum. Deras diameter uppgår till 5//.,
mellanväggarnas tjocklek till knappt 2 fi. (fig. 12).

Fortplantning sorg an. Sporangiekonceptaklerna äro alltid
in-sänkta, aldrig framträdande öfver ytan. Utvändigt äro de
endast att upptäcka på de små fördjupningar i krustans yta,
som finnas öfver dem. De inväxa sedermera (fig. 9). De äro
talrika, temligen små, af klotrund eller nedtryckt klotrund
form. Takets väfnad synes lätt kunna upplösas; på döda
individ är den förstörd, hvilket har till följd, att hos dessa
bålen är beströdd med en mängd små, för blotta ögat synbara
hålor. Exemplar med sporocarpier har jag icke sett, ej heller
något med mogna sporangier. Jag känner derför intet om
dessas form och storlek.

Förhållande till andra arter. Bland de Lithothamnion-arter,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:09:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vegaexp/3/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free