Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillgång till originalexemplar omöjligt att afgöra, hvad en
författare menat med en växt, som han kallat L. polymorplium.
Exemplar af den för Amerikanska Ishafvet uppgifna så
benämnda växten hafva icke stått mio; till buds och det är der
för med tvekan jag hänför den till den art, som jag här
uppfattar såsom L. polymorplium. Samma gäller också i viss mån
om den af Croall i Florula Discoana under namn Mélöbesia
polymorpha omnämnda Corallineen. Men då jag genom
undersökning af de från Grönlands vestkust af Th. M. Fries
hem-bragta samlingarna af Corallineer kunnat öfvertyga mig om,
att L. polymorplium verkligen finnes i Baffinsbay, är det väl
möjligt, att Croalls bestämning är fullt riktig. Areschoug,
anf. st., uppger, ehuru med reservation, L. polymorplium från
Spetsbergen. Det kan visserligen hända, att den också
förekommer här. Då jag emellertid ej sjelf sett den här och den
icke fans bland de stora samlingar af Lithothamnier, jag en
gång hopbragte derstädes, och då dessutom L. glaciale i vissa
utvecklingsstadier kan hafva mycken yttre likhet med
L.poly-morplium, anser jag mig tillsvidare berättigad att utesluta den
från Spetsbergens flora. Den Lithothamnion polymorplium, som
jag sjelf uppgifvit för Murmanska och Kariska hafven, tillhör,
såsom jag redan förut angifvit, andra arter.
Lefnadsförhållanden. Växten är egentligen en litoralalg,
som mest håller sig i klipphålor i litoralregionens nedre del.
Den går dock äfven ned i sublitoralregionen och träffas t. o. m.
på så betydligt djup som 10 — 15 famnar. Den trifves så väl
på-öppen som skyddad kust och är. sällskaplig, ehuru den i
norden ej förekommer i några synnerligen stora
individmassor på samma ställe. Jag känner från polarhafvet endast
sterila exemplar.
• Utbredning. Arten förekommer med säkerhet i
polarhaf-vets såväl atlantiska som arktiska område, ehuru det är vida
sträckor af detta senare, der den synes ersättas af andra arter.
Sitt maximum af individmängd har den antagligen inom det
atlantiska området. Hur långt mot norr den går i Baffinsbay
är icke utred t. Dess hittills med säkerhet kända nordligaste
fyndort är derför Gjesvser, ungefär Lat. N. 71°.
Fyndorter: Norska polarhafvet: allmän och temligen ymnig
såväl i söder, vid Nordlanden som i norr inom Tromsö och
Finmarkens åmt såsom vid staden Tromsö, vid Karlsö, Maasö,
Gjesvaer, Mageröns sydkust (ipse), Ingö Honningsvaag och
Berlevaag (Foslie).
Sibiriska Ishafvet: Pitlekaj, sparsam, lokal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
