Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beskrifning. Så vidt denna växt är mig bekant, blir den
icke öfver 15 cm. hög, oftast mindre, med en knappt mer än
borsttjock hufvudaxel, till färgen mörkt rödbrun, vid torkning
brunaktig med dragning åt svart, spröd, med de yngre
grenarna vid torkning plattade. Till omkretsen är den nära
O A.
qvastlik. Hufvudaxeln, som utgår från en callus radicalis, är
följ bar än hela bålen igenom, än endast ett stycke uppåt, det
senare i följd deraf, att något eller några grensystem
utvecklas lika starkt som hufvudaxeln ofvan deras
utgångspunkt. Förgreningselementen äro l:o) korta, mer eller
mindre skärformigt böjda, mot basen och spetsen afsmalnande
grenar; dessa äro fåtaliga; 2:o) enkla, ända till tumslånga, smalt
spolformigt cylindriska grenar; 3:o) långa grensystem, hvilkas
hufvudaxel oftast till större delen af sin längd är ogrenad
och endast mot spetsen bär några korta, racemöst anordnade,
enkla eller sparsamt greniga biaxlar och 4:o) långa rikgreniga,
fastigiöst utbildade grensystem, sammansatta af elementen 2
och 3. Dessa element äro mer eller mindre kombinerade till
tätare eller glesare, fastigiöst utvecklade grensystem af högre
ordning. Reproduktionsorgan äro okända, men det vill synas,
som skulle axlarna af sista och näst sista ordningen nära sin
o
spets bilda tetrasporangier. I struktur afviker denna form,
åtminstone såsom äldre, föga från typisk Bli. lycopodioides.
f. flagellaris nob.
f. quam prior parcius ramosa, ramis longioribus. Tab. 10, tig. 1—2.
- Beskrifning. Växten påminner mycket om föregående och
står denna utan tvifvel nära. Den går mindre åt brunt än
denna och bibehåller vid torkning sin röda färg.
Förgrenings-typen är densamma som hos föregående, olikheten mellan dem
framträder deri, att förgreningen hos /. flagellaris är mindre
långt drifven än hos f. setacea. Hvad, som mest bidrager till
denna forms egendomliga utseende, är de långa grenarna af
sista ordningen. I struktur sluter den sig nära andra former,
särskildt dessa i yngre stadium (fig. 1—2).
f. tenuissima Rupr. (nob).
Fuscaria tenuissima Rupr. Alg. Och. p. 221.
a. prolifera nob.
f. fronde prioris anni a ramis persistentibus prolifera.
0
Descr. Fuscaria tenuissima Rupr. 1. c.
Fig. » » » tab. 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
