Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid torkning antaga en åt brunt gående färg. Den äger
liksom denna en tät plexus radicalis, bildad af de nedliggande, om
hvarandra snodda nedre delarna af bålaxlarna, hvilka utsända
korta, nästan hyalina, i spetsen med en flikig, sköldformig
vid-fästningsskifva försedda rhiziner. Den är dock alltid 4-sifonig
och öfvergår genom tydliga mellanformer i typisk P. urceolata.
Jag har trott, att det är en dylik P. urceolata, G o bi sett från
Ishafvet och bestämt till P. pulvinata J. G. A g. Härför talar,
utom Gobis bestämda uppgift, att den har 4 pericentrala
sifoner, det att den bildar »ziendich dichte Biischeh — P. pulvinata
J. G. A g. är tätt tufvig, »ccespites densissimi» — och att den af
en så van algolog som Ruprecht, kunnat benämnas P
roseola A g. Jfr. G o bi, anf. st. sid. 26, not.
Om P. urceolata Or o all se under P. arctica.
Lefnadsförhållanden. Växten är i polarhafvet egentligen
och vanligen litoral, men förekommer också på den
sublitorala regionen och går till och med ned till dess undre gräns.
I Finmarken har jag tagit den på 15—20 famnars djup, men
allmännast fans den i nedre delen af den litorala regionen.
o
Den sitter fäst än på andra alger än på sten och synes
föredraga öppen kust, ehuru den äfven går in i det inre af djupa
fjordar, der den dock icke enligt min erfarenhet når den
frodighet, som på öppna ställen. Den växer spridd, ehuru
stundom i rätt stora individmassor. Enligt Kleen bär den i
södra delen af Norska polarhafvet sporocarpier och
tetraspo-rangier hela sommaren. Vid Finmarkskusten har jag funnit
oxemplar med dylika organ under slutet af juli och början
af augusti.
Arten tillhör polarhafvets båda florområden,
men har en inskränkt utbredning inom det arktiska. Den går
långt mot norr i Baffinsbay, der den skall vara funnen vid N.
Lat. 73° 20’. Sitt maximum af freqvens når den i Norska
polarhafvet. Den vanligaste formen är f. typica: f. roseola
känner jag endast från Norska polarhafvets södra del.
Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och
ymnig, Finmarken, allmän och ymnig i yttre hafsbandet, vid Maasö,
• •
Gjesvser, Oxfjord samt vid Tal vik och i Magerösundet.
Murmanska hafvet: vid Ryska Lappmarkens och Cisuralska
Samojedlandets kust.
Hvita hafvet: sparsam (?)
Baffinsbay: antagligen temligen ymnig vid Grönlands
vestkust, såsom vid Julianeshaab, Ameralik, Godthaab och vid
Lat. N. 73° 20’ Long. W. 57° 20’, Egedesminde (?).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
