Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rena ishafsformer, sådana som Odonthalia dentata, Delesseria
sinuosa, Ptilota pectinata och Phyllophora interrupta. Den tillhör
företrädesvis’ Zamiwang-lormationen och växer här spridd,
aldrig sällskaplig i större individmassor. Vid Spetsbergens
nordkust lefver den öfver vintern och utvecklar sig under hela
den mörka och kalla tiden, ehuru långsamt. Alltjemt träffar
man dock exemplar med unga, i utbildning stadda vegetativa
organ. I april blir utvecklingen af dylika starkare, når sin
fulla kraft vid midten af maj och fortgår sedan under
sommarmånaderna.
Ehuru jag varit i tillfälle att under alla årstider
undersöka en stor mängd exemplar, har jag endast högst sällan sett
växten med propagationsorgan. Endast en gång, nämligen i
augusti månad 1872, har jag funnit ett exemplar med unga
sporocarpier och under juli månad samma år likaledes ett
exemplar med unga bildningar, som antagligen voro anlag till
antheridier. Exemplar med tetrasporangier fann jag 8:de och
21:sta november 1872, 19:de och 20:de december samt
18:deja-nuari 1873. Att arten vid Spetsbergen utbildar tetrasporangier
äfven under sommaren, framgår deraf, att J. G. Agardh
beskrif-ver dessa organ på exemplar, hemförda härifrån af Vahlocli
af den Torellska expeditionen, hvilka uppehöllo sig vid
Spetsbergens kuster endast under sommartid.
Utbredning. Maximum af freqvens har arten i det
Grönländska Ishafvet vid Spetsbergens kuster. Sin största
yppighet når den vid Norges nordkust, der den bildar rika, täta
tofsar, mer än 20 cm. långa. Den är. anmärkt från alla delar
af Ishafvet med undantag af det Amerikanska Ishafvet, An-
o
tagligen finnes den dock äfven här och man torde derför kunna
räkna arten bland de circumpolära. Den säkert kända
nordligaste fyndorten är Spetsbergens Nordkap, Lat. N. 80° 31’.
Fyndorter: Norska polarhafvet: Finmarken vid Maasö och
Gjesvser, sparsam och lokal.
Grönlandshafvet: allmän och mycket ymnig vid
Spetsbergens nord- och vestkust, känd äfven från Storfjorden, öster om
Vest-Spetsbergen och från Sabineön vid Grönlands ostkust.
Murmanska hafvet: Ryska Lappmark skust en, ön Kolgujew
vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch, på senare stället
allmän, men mindre ymnig.
*/ o i
Hvita hafvet: allmän och ymnig.
Kariska hafvet: Uddebay, vid Novaja Semljas ostkust,
Lat, N. 76° 18’ Long. O. 92° 20’, Kap Palander och Aktinia-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
