- Project Runeberg -  Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser / Tredje bandet /
190

(1882-87) [MARC] Author: Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Anmärkning vid formbegränsningen och synonymiken, I <1 et
försök till gruppering af denna månggestaltade arts
polar-hafsformer, som of van framstälts, bilda formerna tvänne
serier. Den ena af dessa, omfattande f. typica och sarniensis,
utmärkes derigenom, att hufvudmassan af bålens biaxlar
tillkommit genom upprepad subdiehotomisk förgrening, den
andra, inbegripande f. prolifera och f. angustifolia, deraf att alla
eller hufvudmassan af biaxlarna äro s. k. prolifikationer. Den
typiska formen är den, som i polarbafvets arktiska delar är
den vanligaste. Den uppträder i synnerligen praktfulla, stora
oeh högfärgade individ. Den är tvifvelsutan detta områdes
största Floride. Mera sällan antar denna form det utseende*
som taflan 217 i Harv. Phyc. Brit. anger, en form, hvilken
Harvey benämner marginifera. Den diagnos, Har vev låter

ölja denna figur och som är lånad från Stackh. Ner. Brit.

(sid. 54) träffar, såsom lätt inses, ingalunda in på den
afbil-dade växten. Formerna sarniensis och prolifera äro stundom
rätt svära att skilja från hvarandra. Mig synes, att den form,
hvilken Areschoug i sitt Skandinaviska exsiccat verk utdelat
under namn f. sobolifera, står närmast f. sarniensis och särskildt
p’ tenuissima af denna. Jag har antagit, att Kiitzing med sin
Sphaerococcus palmatus y prolifer menat den högnordiska,
bred-båliga, högfärgade formen (« purpurea nob.). Något säkert stöd
härför har jag dock icke. Nära denna står den växt, hvilken
jag benämnt f. prolifera /5 pallida, som är allmän i Kattegatt
och Skagerack och möjligen också finnes i södra delen af Norska
polarhafvet. Genom sin färgteckning är den dock så pass olika
denna, att den förtjenar att uppmärksammas. En synnerligen
vacker form, hvilken sammanbinder de båda formserierna med
hvarandra, men dock sluter sig närmast f. prolifera, är f.
angustifolia, en smalbålig, prolificerande form, som stundom når en
halt fots längd och genom upprepade prolifikationer ej sällan
blir mycket grenig. Stundom är den mycket liten, 1—2 tum lång,
med mycket små prolifikationer. Det är antagligen en
dverg-form af denna eller af f. prolifera, som J. G. Agardh benämnt f.
microphylla i förteckningen på de algarter, som hemfördes af
18G8 års svenska expedition från Spetsbergen och af honom
distribuerades.

Lefnadsförhållanden. I Grönlandshafvet och östra
Murmanska hafvet är arten liksom vid Sveriges vestra kust subli-

o

toral, i Norska polarhafvet litoral. Huru den härutinnan
förhåller sig i andra delar af Ishafvet, känner jag icke. 1 de
förstnämnda ishafsdelarna växer den på stenbotten på ett djup

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:09:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vegaexp/3/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free