Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den i Ishafvet förekommande Kallymenia-art, hvilken Kleen
oeh äfven jag sjelf tidigare kallat K. reniformis, icke är identisk
med den längre söderut förekommande art, hvilken bär detta
namn, utan snarare en nordligare art, skild från den sydliga
genom annan bålform, annan färg och annan konsistens.
Ishafsväxten synes icke uppnå någon betydligare storlek.
Det största exemplar, jag sett, är ett taget af Kleen vid
Nordlanden, och som jag låtit afbilda på taflan 14, tig. 5. Det
håller 6 cm. i längd och 7 cm. i bredd. Nästan lika, stor individ
o
har jag samlat vid Novaja Semljas vestkust och vid
Spetsbergen. De senare synas vara fullvuxna. Stipes är alltid mycket
kort, stundom omärklig. Laminan är såsom mycket ung d. v. s.
redan då den har en längd af 1—2 mm. cirkelrund eller
njurlik, sällan bredt omvändt äggformig (fig. 4). Först då den nått
en betvdlismre storlek fiikas den. Flikarna äro af olika, form
o o
och storlek, men hafva alltid bred bas och äro aldrig skarpt
afsatta från liufvudlam inan, såsom fallet är hos Kall ymenia
reni-formis. Från K reniformis skiljes den vid första ögonkastet på
färgen. Denna är densamma som hos Sarcophyllis edulis, hos
unga exemplar möjligen något mera mättad än hos denna.
Denna färgton anges vanligen genom uttrycket
»sanguineo-purpureus». Enligt J. G. Agardh är thallus hos K. reniformis
»pulchre coccineus», en färg, som också figuren af arten i
Harvey s Phyc. Brit. synes mig hafva, ehuru växten i beskrifningen
anges vara af samma färg som Sarcophyllis ediäis nämligen
blodröd. Med hänsvn till konsistens synes också den nordiska ar-
%J
ten afvika från den sydligare. Den förre är membranös, svagt
köttig. K. reniformis anges vara »gelatinoso-carnosa» (J. G. Ag.
Spec. Alg.) »gelatinoso-membranacea», (J. G. Ag. Epicr.) »thickish
membranaceos» (Harv. Phyc. Brit.) o. s. v.; alltså äv K.
reniformis i allmänhet tjockare och köttigare än K. septemtrioncdis.
Denna har bålens centrallager svagt utveckladt. Cellerna äro
få, slemmassan betydlig, mellanlagret är distinkt, starkare
utveckladt hos yngre än hos äldre exemplar. Ivortikallagret är
bildadt af små celler, med största utsträckningen vinkelrätt
mot bålens yta (fig. 6).
Reproduktionsorgan okända.
Jag har förmodat, att Croalls K. reniformis är denna art.
Exemplar har jag icke sett.
Lefnadsförhållanden. Växten är sublitoral, fäst på andra
alger såsom Ptilota, pectinata, Lithothamnier eller på småsten och
gamla musselskal. Den växer spridd på öppen kust.
Antagligen utbildar arten först senare på året, än det hittills iakt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
