Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betydlig skilnaden i tjocklek är mellan f. litoralis och den
typiska formen visar en jemförelse mellan figurerna 4 och 6 på
taflan 15, som återge tvärsnitt af motsvarande båldelar hos
dessa båda former. Dessa figurer visa också, att någon
olikhet i bygnad förefinnes mellan dessa former. Hos den
typiska Pt. pectinata är i de utvuxna grenarna af näst sista
ordningen tvärsnittets centrala cell omgifven af en fullständig
krets stora, endokromfattiga celler, mellan hvilka och de
endo-kromrika, små kortikalcellerna ligga andra endokromfattiga
celler af mindre storlek. Ilos f. litoralis åter är bygnaden så
tillvida afvikande, att den centrala cellen endast i riktning af
tvärsnittets längsta axel gränsar till stora endokromfattiga
celler, deremot efter kortaxeln omedelbart till små,
endokrom-rika celler. Detta har till följd, att på en utvuxen axel af näst
sista ordningen hos en Pt. pectinata f. litoralis vid
genomfallande ljus den axelns midt genomgående axila cellraden
skimrar igenom, hvilket deremot icke är fallet hos typisk Pt. serrata.
Att strukturen i äldre och yngre delar af bålen hos den först-
%j o
nämnda är rätt olika, visar en jemförelse mellan fig 4 och 5.
Den senare figuren anger tillika, att icke heller i äldre delar
den axila cellraden omgifves af en fullständig krets stora
endokromfattiga celler. Endast sterila exemplar äro kända.
Lefnadsförhållanden. Hufvudformen och f. integerrima äro
af-gjordt sublitorala eller elitorala. Den förra har jag inom det
arktiska florområdet oftast träffat på 10—20 famnars djup, men
den hör bland de Florideer, hvilka gå ned till de största
djupen. Vid Spetsbergens kust har jag upphemtat exemplar på
ett ställe från 150, på ett par andra ställen från 80—100
famnars djup. Enligt Kleen är den i Nordlanden en
djupvattens-form. Vid Finmarken har jag i ytterskären funnit den på
15—20 famnars djup, i det inre af Altenfjorden på 5—6
famnar. I Hvita hafvet uppträder den på temligen vexlande djup,
från 1 V2 till 10 famnar. I östra delen af Murmanska hafvet
träffas den enligt regeln på 10—20 famnar. Den trifves på
olika slags botten, men svnes föredraga fast bergbotten och
o 1 %j o o
småstensbotten. I Norska polarhafvet tillhör den den s. k.
arktiska formationen, i det arktiska florområdet utgör den en
vanlig beståndsdel i C or alline- formationen, ehuru den
ingalunda saknas inom andra formationer och uppträder här
stundom sällskaplig i stora individmassor. Den föredrar öppen
kust och synes i den glaciala delen af polarhafvet icke gå in i
det inre af de djupa fjordarna. Vid Norges nordkust har jag
dock funnit den i det inre af Altenfjorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
