Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
digt öfverensstämmer med Grönlandsformen. Längre upp
i bäckarna, der vattnet är föga bräckt, antar den ett afvikande
utseende. Den blir förkrympt, 2—3 tum hög, med endast de
nedre segmenten förlängda, de öfre deremot mycket korta,
tätt gyttrade. Nästan hvarje segment af sista ordningen bär
ett klotrundt receptakel, 2—3 mm. i diameter.
Lefnadsförhållanden. Arten är i allmänhet litoral, åtminstone
i Norska polarhafvet och de till detta närmast gränsande
delarna af Ishafvet. Formen vadorum är dock en sublitoral växt,
som föredrar skyddade ställen. De öfriga formerna finnas
såväl på öppen som skyddad kust. Såsom redan angifvits,
har jag funnit f. sphcerocarpa vid Finmarkskusten i
bäckmynningar. Åtskilliga af artens former växa sällskapligt i stora
individmassor, kraftigt bidragande till vegetationens prägel på
betydliga sträckor. Så är i synnerhet fallet med f. typica och
f. turgida vid Norges nordkust. Alla de anförda formerna äro
i Norska polarhafvet tagna med receptakler under sommaren,
juni—augusti. Från Grönland har jag sett receptakelbärande
exemplar, insamlade under juli månad. Gobi omnämner f.
angustifrons från IIvita hafvet med receptakler. Förmodligen
har den tagits under sommaren.
Utbredning. I följd af förvexling af denna art och F.
evanescens är det omöjligt att med ledning af den tillgängliga
literaturen utreda artens utbredningsområde. Jag tror, att
den icke växer i andra delar af polarhafvet än Norska
polarhafvet, vestra Murmanska hafvet, Ilvita hafvet och Baffinsbay,
och att all den F. vesiculosus, som uppgifvits från andra delar,
antingen-är F. evanescens eller möjligen några exemplar af F.
vesiculosus, som drifvit dit från sydligare trakter. Det senare
torde vara fallet med de fragment af F. vesiculosus, om hvilka
J. G. Agardh erhållit uppgift, att de samlats vid Spetsbergen.
Jfr J. G. Ag. Grönl. Lam. och Fuc. sid. 30. Sitt freqvensmaximum
har arten säkert i Norska polarhafvet. Redan i llvita hafvet
är F. vesiculosus mindre ymnig än F. evanescens; se (i obi anf.
9.’ O
st. sid. 54. Huru långt arten går mot norden är ovisst.
Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, f. vadorum
allmän, f. typica allmän, f. angustifrons sparsam, f. sptrrocarpa
sparsam, Tromsö amt, f. typica allmän och ymnig vid Tromsö,
Karlsö och Renö, Finmarken, f. typica allmän och ymnig vid
• • _
Maasö, Gjesvajr, Mageröns sydkust, Oxfjord och Talvik, i.
angustifrons lokal och sparsam vid Gjesvjer, f. turgida lokal, men
ymnig vid Maasö och Gjesvaer, f. sphrerocarpa sparsam vid
Gjesvrer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
