Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cauloiddelen, på li vilket dessa båda kanter finnas, är sålunda
strängt taget att räkna till rhachis, icke till stipes, så att
äfven lios dessa gamla exemplar med lång cauloiddel stipes i
sjelfva verket är kort, Rhachisdelen är deremot lång, längre
än hos A. esculenta, till och med längre än hos f. muscefolia, hos
hvilken jag aldrig funnit någon taggig kant utan endast en
kort rad i en fåra insänkta ärr efter affallna sporofyller. Till
denna art snarare än till A. esculenta f. muscefolia synes mig
G un ner i Fucus pinnatus vara att hänföra. Ar på den
citerade figuren proportionerna mellan laminans längd och bredd
något så när riktigt iakttagna, så tror jag icke, att det är
möjligt att hänföra en sådan Alaria til\ A. muscefolia. Med
hänsyn till laminans form öfverensstämmer också den afbildade
växten mer med A. Pylaii än all A. esculenta, jag varit i
tillfälle att se. Härtill kommer ännu en omständighet, som synes
mig tala mycket starkt för identifieringen af Fucus pinnatus
med A. Pylaii och icke med A. esculenta f. muscefolia, nämligen
formen på rhachis. Under antagande, att figuren är ritad
efter ett torkadt exemplar, återger den ganska noga i denna
del A. Pylaii, hos hvilken, såsom J. G. Agardh riktigt anger,
»bases pinnarum quasi margine tenuiore conjunguntur >, men
alldeles icke .1. esculenta f. muscefolia, hos hvilken jag liksom
J. G. Agardh alltid funnit sporofyllerna »quasi e canaliculo
impresso egredientes (Jfr J. G. Ag. Grönl. Lam. och Fuc. sid. 25).
Lefnadsförhållanden. Arten förekommer stundom i
klipphålor inom litoralregionen och är då mer eller mindre
förkrympt med mycket breda sporofyller. Vanligen uppträder
den vid Norges kust på eller något nedanför ebbgränsen,
mellan den litorala och sublitorala regionen. Den växer säll-
O
skaplig liksom föregående, dock icke i synnerligen stora
imli-vidmassor. Exemplar från Norges kust, tagna i juli och
augusti, hafva mogna zoosporangier. De från Grönland af
svenska expeditioner hemförda exemplaren, af hvilka flertalet, som
jag sett, voro zoosporangiebärande, synas hafva varit
insamlade i juli, augusti och september månader.
Utbredning. Känd från Norska polarhafvet och Baffinsbay.
Hvar den når sitt maximum af freqvens, kan jag ej afgöra.
Dess nordligaste, säkert kända fyndort är Maasö vid Norges
nordkust, ungefär Lat. N. 71°.
Fyndorter: NorsJca polarhafvet: Nordlanden enligt Kleen,
Tromsö amt nära staden Tromsö, lokal, sparsam, Finmarken
vid Maasö, lokal, men temligen ymnig.
Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Julianeshaab, Sukker-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
