Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är laminan tunt membranös, tätt vågig, torkad temligen
spröd. Vid torkning antar den en mörkbrun, åt sotbrunt
gående färg.
Kostan är upphöjd, stundom nästan plankonvex, oftast
bikonvex, i genomskärning elliptisk, hos äldre exemplar
omkring 7 mm. bred, 3 mm. tjock (tafl. 25, fig. 23, 24).
Sporofyllerna äro jembredt spadlika, kortskaftade, såsom
sterila tunt membranösa, omkring 10—20 cm. långa och nära
den afrundade spetsen knapt 2 cm. breda. Sorus intar halfva
eller två tredjedelar af längden och är upptill omgifven af en
smal kant. Den sorusbärande delen är jemförelsevis tunn,
membranöst pergamentartad. Sporofyllerna äro temligen fa
(20—30) utvecklade på samma gång på samma exemplar, och
sitta något glest, de hvarje gång först utvecklade glesare, än
de sedan utbildade (tafl. 22).
Zoosporangierna äro cylindriskt klubblika, 35—60 /i. långa,
10—12 fi. tjocka. Parafyserna äro klubblika med ett tydligt,
nedtill något utvidgadt skaft. Den utåtvettande delen af
membranen är starkt förtjockad. Skaftets längd uppgår vanligen
till 45 /i., klubbhufvudets till 60 //., det senares tjocklek till
omkring 10 /1.
Med hänsyn till sin anatomiska bygnad kommer arten
närmast föregående. Med denna öfverensstämmer den också
beträffande cauloiddelens, sporofyllernas och kostans form,
men afviker bestämdt och, såvidt jag kunnat finna, konstant
med hänsyn till laminans form. Redan hos unga, exemplar
finner man den för arten karakteristiska formen på laminan
utpräglad och den blir densamma genom alla åldersstadier.
Den enda olikhet i detta afseende, jag kunnat tinna mellan
unga och äldre exemplar, är att basen med tilltagande ålder
närmar sig åt hjertlik.
Denna Alaria synes sålunda lemna en antydan om, att
man åtminstone inom vissa grupper af detta slägte vid
urskiljandet af arter kan fästa större vigt vid laminans form än
jag sjelf och Here algologer varit benägna att antaga.
Lefnadsförhållanden. På det ställe, der arten hittills
träffats, växte den på öppen kust inom den sublitorala regionen
på 4—5 famnars djup, på berg- och grusbotten. I förening
med andra Laminarieer bildade den här en Laminarie-kormation
af betydlig utsträckning och individrikedom. Då växten i
medlet af september insamlades, var den sparsamt
zoosporangie-bä rande.
Utbredning. Känd endast från Sibiriska Ishafvet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
