Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
endokromlösa celler, som uttill äro smärre, rundade, de inre
allt vidare och längre (fig. 3—4). Kortikalcellerna utbilda
zoosporangier (gametangier) och s. k. parafyser. De förra äro smalt
eller tjockt koniska, trubbiga, utgående med bred bas och hafva
fria spetsar. Oftast äro de enkla, stundom greniga. Nedtill
bildas de af 2—flera, upptill af en rad celler. I förening med
de talrika parafyserna bilda de ett nästan sammanhängande
lager, som dock icke är så tätt som hos Sc. lomentarius och
icke, såsom hos denna art, omgifves af en gemensam
strukturlös hinna, en s. k. cuticula, hvilken vid
zoospor-(gamet-)utveck-lingen upplöses. Parafyserna äro stora celler, flera gånger
större än zoosporangierna (gametangierna), af ungefär omvändt
ägglik, stundom nästan klubblik form. De äro alltid
endokromfattiga, stundom, såsom det synes, endokromlösa. Deras
fördelning och antal är hos denna art, liksom hos föregående,
olika på olika exemplar och i olika delar af samma exemplar.
An äro de mycket fåtaliga än mycket talrika.
Genom bålens form och framförallt genom
zoosporangier-nas (gametangiernas) form, storlek och anordning är denna
art väsentligt olik och lätt att skilja från föregående.
I min uppsats om Spetsbergens hafsalger har jag bestämt
denna växt till Coilonema chordaria f. simpliciuscula.
Exemplaren, som stodo mig till buds, voro så illa konserverade,
att jag ej lyckades få en säker inblick i strukturen. Sedd
från ytan liknar den zoosporangie-bärande delen mycket en
Coilonema. Parafyserna te sig såsom tomma zoosporangier
och zoosporangiernas spetsar såsom rundade kortikalceller. En
sådan tolkning gaf jag af mina preparat. Genom
ändamålsenlig behandling af några bland de minst skadade exemplaren
har jag sedermera funnit, att denna tolkning var oriktig och
att växten är en tydlig Scytosiphon, ehuru en annan art än
den vanliga Sc. lomentarius.
Lefnadsförhållanden. Växer på den sublitorala regionens
öfre del, på 3—4 famnars djup, vidfäst andra alger, både
på öppen och skyddad kust. Exemplar tagna vid
Spetsbergens ostkust i juli äro försedda med reproduktionsorgan.
Fyndort: Grönlandshafvet: i Isfjorden vid Gåsöarna och i
Smeerenbergbay.
Punctariaceae (Thur.) Kjellm.
Pl. Scand. p. 9; Thur. in Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 14; lim. mut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
