Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smalna något mot spetsen och sluta vanligen med några långa
hårceller. Kortgrenarna äro cylindriska eller svagt klubblika,
med endokromrik toppcell, hvilken nästan alltid slutligen
omdanas till ett zoosporangium.
Bålens celler äro i allmänhet korta, cylindriska eller svagt
tunnelika, lika långa som eller ända till dubbelt längre än
tjocka. Vanligen äro de celler, från hvilka långgrenar utgå,
korta. Om, såsom ofta är fallet, en kortgren utgår från en
cell, som är längre än tjock, står grenen nästan alltid på
längd-väggens midt. Hufvudaxelns tjocklek uppgår till ungefär 50/*.
Cellerna äro med undantag af hårcellerna rika på kornigt,
jemnt fördeladt endokrom (fig. 1).
Med hänsyn till zoosporangiernas utveckling och deraf
följande anordning råder mycket stor vexling. Genom fig.
2—12 har jag afbildat de vanligaste af dessa olika
utvecklings-modi. Stundom äro dessa organ så anordnade som hos P.
o
litoralis (fig. 2—3). En modifikation häraf anger fig. 4, som
visar, att i en gren icke blott de öfversta, utan alla cellerna
slutligen omdanas till zoosporangier. Understundom är det blott
toppcellen af en gren, denna må vara en- eller flercellig, som
blir ett zoosporangium (fig. 9). Ofta inträffar det, att ett större
eller mindre antal celler undergår en delning genom
longitudi-nela eller sneda väggar och att det är de genom denna
delning uppkomna dottercellerna, som blifva till zoosporangier
(fig. 5, 7, 8, 10, 12). Understundom är härvid delningen och
zoosporangieutvecklingen sådan, att zoosporangierna komma
att bilda kransar (fig. 11). Zoosporernas utträngande har jag
icke sett.
Lefnadsförliållmden. Anträffad sublitoral på 2—3 famnars
djup på öppen kust. Vid Norges kust uppträder den stundom
i betvdliga individmassor. Här är den funnen med nästan
mogna zoosporangier under början af augusti.
Utbredning. Tillhör polarhafvets både atlantiska och
arktiska område och synes hafva vidsträckt utbredning inom det
senare. Ymnigast är den dock i Norska polarhafvet. Dess
nordligaste fyndort är Mosselbay vid Spetsbergens nordkust,
Lat. N. 79° 53’.
Fyndorter: Norslca polarhafvet: Finmarken, temligen allmän
och ymnig vid Maasö.
O
Grönlandshafvet: Dunö och Mosselbay vid Spetsbergens kust.
Sibiriska Ishafvet: temligen ymnig i Aktiniaviken.
Baffinsbay: Hunde Island vid Grönlands vestkust, om,
såsom jag anser sannolikast, Ectocarpus Landsburgii är denna art.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
