Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kant är tjockleken något mindre, 25—30 //., cellrummen något
lägre och bredare, nästan runda. De zoosporförande cellerna
hafva något tunnare väggar än de vegetativa, mera lika tjocka
mellanväggar och något större cellrum (fig. 9—10).
Lefnad sförhållanden. Växer inom litoralregionen på öppen
kust något sällskaplig, ehuru icke i större individmängd, fäst
på litorala alger såsom Corallina, Rhodomela lycopodioides,
Halosaccion, Fucaceer ell§r på maskhus och på sten. I början af
augusti har jag vid Finmarkens kust funnit såväl fullt
utvuxna, zoosporförande som mycket unga, knapt en millimeter
höga exemplar.
Utbredning. Hittills endast känd från Norges nordkust.
Dess nordligaste fyndort är Gjesvser, ungefär Lat. N. 71°.
Fyndorter. Nordlanden, enligt exemplar i Kleens
herbarium, Finmarken: Maasö, lokal, men temligen ymnig, Gjesvser,
lokal och sparsam.
Monostroma Angicava nob.* .
M. thallo callo radicali adnato, initio vesicam pyriformem constituente>
deinde expanso, membranaceo, flaccido, lubrico, fusco-viride, demum
palle-scente, parce laciniato, margine plano, lacerato; parte monostromatica 45—60
a. crassa, cellulis in sectione transversa thalli lumina cellularia verticaliter
rectangularia, angulis rotundatis, 25—28 /e. alta, 8—10 //. lata praebentibus,,
corpore chlorophylloso cellulas vegetativas non explente. Tab. 29.
BesJcrifning. Vidfästningsorganet en callus radicalis. Såsom
ung har växten formen af en päronformig blåsa, hvilken når
en längd af 5 och en tvärdiameter upptill af 4 cm. Denna
brister i toppen och remnar ända till basen, hvarvid bålen
breder ut sig och uppflikas under sin vidare tillväxt
oregelbundet. Ett fullt utväxt, zoosporförande exemplar i mina
samlingar har en nästan njurformig omkrets, kanten flikig och
sargad, men ej krusig. Till färgen är växten i yngre stadium
mörkgrön, med dragning åt brunt, vid tilltagande ålder bleknar
den. Den är utan glans, slemmig och af lös konsistens (fig. 1).
Bålens nedre del bildas af klubblika celler, hvilka från
bålens ena yta sträcka sig i sned riktning nedåt mot den
andra. Klubbliufvudena äro långsträckta, utdraget omvändt
äggformiga, cylindriska eller spolformiga, ofta krökta (fig. 2—3).
Den sterila monostromatiska delen af bålen är 45—50//. tjock,
bildad af smala och höga celler. I bålens tvärgenomskärning
visa sig cell rummen vertikalt rektangulära, med starkt a fr
lindade hörn. Deras höjd är omkring 25, deras bredd 8—10 //.
Endokromet f}Tller icke cellrummet (fig. 4—5).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
