Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppehåller sig, såväl på öppen som skyddad kust, i salt eller
något bräckt vatten, fäst på sten eller alger. Stundom träffas
den dock äfven här inom sublitoralregionen, men ligger då
lös på bottnen. Dylika exemplar hafva stundom en betydlig
storlek. Mina samlingar innehålla ett sådant, som är 30 cm.
långt och 40 cm. bredt. Då den förekommer på sådana ställen,
bäck- och elfmynningar, der vattnet är något bräckt, får växten
en gulgrön färg och lösare konsistens. Vid Skandinaviens
kust lefver den mestadels sällskaplig och bidrar i väsentlig
grad till vegetationsprägeln inom litoralregionen. Vid
Spetsbergens kust har jag funnit zoosporförande exemplar i juli,
vid Finmarkskusten i augusti.
Utbredning. Tillhör de norr om Atlanten liggande delarna
af polarhafvet. Vid Norges kust uppträder den i stor
ymnighet och så synes äfven vara fallet i Baffinsbay. Dess säkert
kända nordligaste fyndort är Fairhaven vid Spetsbergens
nordvestkust, Lat. N. 79° 49’.
Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, temligen
allmän, Tromsö amt vid Renö, Finmarken, allmän och ymnig
vid Maasö, Gjesvaer och Mageröns sydkust, mera sparsam vid
Öxfjord och Talvik.
Grönlandshafvet: Längs Spetsbergens vest- och
nordvestkust, temligen allmän, men icke ymnig; den allmännaste af
Spetsbergens Ulvaceer.
Murmanska hafvet: vestkusten af Novaja Semlja och
Wai-gatsch, temligen allmän, men ej ymnig.
Baffinsbay: Cumberland Sound (?), allmän; antagligen
allmän och ymnig vid Grönlands vestkust, högt mot norr. Om
den växt, som Ashmead kallat Ulva latissima (?), såsom jag
antar, är denna art, så skulle den vara anträffad ända till
norr om 78:de breddgraden. Jag liar sett exemplar från
Tes-sarmiut, Nanortalik, Julianeshaab, Godthaab, Sukkertoppen och
Holstenborg.
Gen. Diplonema novum nomen.
Typ. Ulva percursa Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 55.
DiplonemA Percursum (Ag.)
Conferva percursa Ag. Syn. Alg. p. 87.
f. typica nob.
f. thalli diametro longiore 20—25 fi. crasso; cellulis in secrtione
longi-tudinali rectangularibus, membranis tenuioribus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
