Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
#
28. Leda pernula Mull. var costigera mihi Tab. 33, fig. 23
—25. — Nucula costigera Beck: Tabulae ineditae.
Testa öblongo-lanceolata, extremitate postica attenuata, valde
producta et sursumcurvaia, margine ventrale valde arcuata; striis
concentricis distinctis: extremitate postica intus plicam elevatam
Jon-gitudinalem fere attingentem umbones praebente. Long. 42, ait. 18,5,
crass. 10 mm.
N:o 11) 3 ex. — 39) flera ex. — 40) 1 ex. — 60) 1 ex.
På 4 lokaler från long. 66° 10’, Kariska hafvet, till long.
177°41’, O. om Kap Jakan; djup: 12—85 fmr. på lerbotten.
Professor S. Lovén liar godhetsfullt stält till mitt
förfogande fyra planscher, hvilka Dr. Beck år 1834 skänkt honom
med uppgift, att de tillhörde ett verk öfver Grönlands
mollu-sker, hvilket skulle utgifvas på Kristian VIIPs bekostnad. A
ett af dessa blad afbildas en Leda, hvilken Beck, som
egenhändigt. tecknat namnen vid alla figurerna, kallar Nucula
costigera. Detta namn har B. utan tvifvel gifvit denna form
på grund af den starka längsribba, som sträcker sig på
skalets insida från bakre spetsen till nära umbones. Denna
längsribba finnes dock äfven på ex. af L. pernula från andra
lokaler, om ock kanske något mindre utvecklad. Deremot skiljer sig
B/s N. costigera från alla af mig undersökta Leda-former dels
genom sin betydligare storlek dels och förnämligast genom den
starkt uppåt böjda bakre ändan, med hvilken senare egenskap
åter den bågformigt böjda ventrala randen sammanhänger.
Med denna Beck\s N. costigera öfverensstämma några af
Vega-expeditionen hemförda ex. Af dessa senare öfverträffar
dock det största (se de ofvanför stående måtten) det af Beck
afbildade något i storlek, enär det senare endast är 38 mm.
långt. Att den bakre spetsens starka svängning uppåt ej är
en karakter, hvilken blott tillkommer de största, mest
utvecklade ex., bevisas derigenom, att denna egenskap framträder lika
tydligt hos flera af de mindre som hos de större ex. Somliga
af de medelstora ex. närma sig dock den typiska L. pernula
något mera. Om således denna form knappast kan göra
anspråk på att framställas som någon mera fixerad varietet af
L. pernula, så förtjena dock dess utmärkande egenskaper att
framhållas såsom ett ytterligare bidrag till kännedomen om
denna arts ofantliga plasticitet. Att Steexstrups L. macilenta
och buccata tillhöra samma art: L. pernula, har jag redan
förut påvisat (1. c. pag. 28).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
