Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pressis; abdomine sat dense punctulato et pubescente,
segmento 6:0 dorsali utrinque ante medium puncto setigero
ornato. Long. 2 ^/4—4 lin.
Mas: segmento 7:o ventrali triangulariter exciso, tarsis
anticis fortiter dilatatis.
Quedins Mäki. Ridl. de Mosc. 1853, III, 190.
R. suturali Redt. affinis, sed major, sculptura elytrorum,
abdomine densius et subtilius punctato coloreque facile
distinguendus.
Endast tre exemplar hemfördes.
Utbredning. Äfven funnen på Kodjak och i östra Sibirien.
4. Oxypoda opaca Grav. — Thoms. Sk. Col 111, 19, 3.
— Kraatz Ins. Deutschl. II. 165, 6. — Muls. et Rey Col. Fr.
Aleoch. 1874, 251, 7. — Ge mm. et Har. Cat. Col. 529. —
Ale-ochara Grav. Col. Micr. Brunsv. 89, 31 (1802).
Ett enda exemplar funnet.
Utbredning. . Ej sällsynt öfver hela Europa och norra Asien.
5. Tachyporus jocosus Say Trans. Am. Phil. Ac. IV, 46C
(1825). — J. Sahlb. Enum. Col. Fenn. Staph. 185, 537. — Gemm.
et Har. Cat. Col. 559. — T. arduus Er. Gen. et Spec. Staph.
237, 11.
Var. nova: obscurior, prothorace disco obsolete infuscato.
Endast ett exemplar hemfördes.
Utbredning. Förekommer i Nord-Amerikas Förenta stater,
Sibiriens skogsregion och Finland.
6. Arpedium brunnescens J. Sahlb. Not. Faun, et Fl.
fenn. XI. 423, 147, 1870. — Enum. Col. Fenn. Staph. 210, 007.
— A. Gyllenhalii Zett. (nec. Sahlb.) Ins. Lapp. 52, 16 (1838).
Endast tvänne exemplar hemfördes.
Utbredning: Förekommer temligen sällsynt i arktiska
Europa och Sibirien, i synnerhet inom subalpina regionen.
Anm. I sitt senaste arbete öfver Nord-Amerikas stafylinider liar Fa
11-vel fört denna art såsom en kortvingad form till A. tenuc Lee. Af denna
senare art liar jag sett endast ett exemplar, som’herr Fauvel haft
godheten meddela mig till påseende, oeli hvilket enligt uppgift härstammade
ifrån Schönherr och var taget i Lappland. Detta exemplar, som hade elytra
nästan dubbelt längre än prothorax oeli tydligt utvecklade flygvingar, skilde
’ sig dessutom från vår art genom finare antenner, hvilkas näst sista led var
tydligt längre än bred, genom mera parallela prothorax-sidor, tätare
punkterade elytra och färgen, hvarför jag ej kan anse dem höra till samma art.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
