- Project Runeberg -  Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser / Fjerde bandet /
121

(1882-87) [MARC] Author: Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

brottstyckena, men är — åtminstone delvis — qvartsrikare och
betydligt grofkornigare. Aceessoriskt förekomma enstaka små
korn af zirlcon och turmalin.

b) Grå, finkornig, lerig sandsten, på sprickorna något
ocker-färgad. Under mikroskopet visade den sig bestå af små,
kantiga qvarts-korn, inbäddade i en ytterst fin grundmassa, hvari
ljus glimmer utgör en hufvudbeståndsdel. Aceessoriskt finnas
guldgula, gryniga partier af samma beskaffenhet som i
föregående, äfven som korn af turmalin och zirlton.

c) En ljus, ockerfiäckig, starkt förklyftad och vittrad berg
art, till utseendet en vittrad porfyr eller porf yrtuff. Under
mikroskopet befans den hufvudsakligen bestå af ett finkornigt
aggregat af vittrade fältspatindivider, bland hvilka sparsamt
voro inströdda större qvartskorn och rostbruna partier
(vittrad glimmer ?). Der och hvar i massan syntes äfven små
rostbruna strimmor.

Irkaipij. »I trakten rådande är en mörk, plutonisk bergart,
som inåt landet bildar flera frittstående, 100 till 150 m. höga,
svarta, platåformiga berg, mellan hvilka en jemn, gräsbevuxen,
men skogiös, slättmark utbreder sig. Denna hvilar
förmodligen på sedimentära lager. På vestra sidan af Irkaipij ser man
nämligen den plutoniska bergarten vara underlagrad af en
svart skiffer med spår till försteningar, för det mesta otydliga
växtaftryck, förmodligen tillhörande permo-carbon-formationen.
Samma plutoniska bergart, som vid Irkaipij, bildar äfven det
i närheten belägna berget Hammong Ommang och har för
öfrigt sannolikt en vidsträckt utbredning längs kusten. Det är
nämligen antagligt, att det är den, som ger upphof till de
egendomliga, ruinlika bildningar, hvilka i »Vega-färden», I, s.
412, omtalas förekomma vid kap Baranow och Fyrpelar-ön.
På Hammong Ommang befans bergarten nästan öfverallt
söndersprucken i kantiga block, så att bergets yta liknade ett
enda stort stenrös.»

Vid mikroskopisk granskning af stufferna från Irkaipij och
Hammong Ommang befunnos de identiskt lika och bestående
af en små- och jemn-kornig olivindiabas. Bergartens augit
bildar alltid oregelbundet begränsade individer, hvilka vanligen
äro något större än de öfriga mineralbeståndsdelarnas och ofta
innesluta fältspatlister och olivinkorn. Augitindividerna äro
ofta tvillingar, stundom polysyntetiska. Olivinen företer aldrig
kristallkonturer; mestadels hafva dess korn afrundade former.
Fältspaten är frisk, vackert tvillingstreckad och stundom för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:09:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vegaexp/4/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free