Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beskaffenhet eller måltidernas regelbundenhet. De södra
landens större rikedom på arter och dessas stundom betydliga
storlek är en följd af samverkan af flera gynsamma
omständigheter, såsom varm fuktighet, kalktillgång, kort vinterdvala och
således betydligt längre tid att intaga föda och att tillväxa.
Nordens fuktighet är kall, och molluskernas flegmatiska natur
fordrar yttre värme jämte fuktighet. Köld frukta de icke, men
polarlandens långa vinter hämmar i allmänhet deras
utveckling. Iveferstein m. fl. säga, att de arter, som nu utgöra den
högnordiska faunan, endast, äro från södern invandrade, men
förkrympta former och anföra såsom skäl för denna mening,
att man återfinner samma fauna i de södra landen vid
bestigande af de högre bergen, samma slägten, grupper och arter,
samma alpina former, ju längre mot söder, ju högre måste man
stiga och ju fattigare blir faunan, ju mera förkrympta dess
alster, »liksom allt närmare polen», och Heynemann anser det
t. o. m. vara troligt, att sedan nordens alster sålunda blifvit så
småningom utrustade med alla egenskaper att trotsa och
öfver-vinna ogunstiga naturförhållanden, hafva de från sin nordgräns
utbredt sig öfver sina förra hemorter.
De arktiska färderna hafva ådagalagt det fullkomligt
oriktiga i denna uppfattning af den högnordiska molluskfaunan.
Denna och den alpina hafva mycket analogt,, men obetydligt
affint, och då så är fallet, beror det af helt andra orsaker än
en successiv migration. I norden lefver en sjelfständig,
lefnads-stark djurverld, visserligen, till följd af de högst olika yttre
förhållandena, helt olik de södra landens, men icke mindre
egendomlig. Denna fauna är snart så bekant, att allmänna,
för zoogeografen vigtiga, slutsatser kunna dragas af densamma,
men någon sammanställning af de inlandsmollusker, som blifvit
funna i höga norden, har ännu ej blifvit gjord, hvarför vi vilja,
i sammanhang med de samlingar, som Yega-expeditionen
hemfört från Norska Finmarken, Konyambav, Port Clarence och
Bering-ön, samt Jenisej-expeditionens samlingar från
Finmarken och Sibirien, lemna en öfversigt af de arktiska och
polära landens inlandmollusker. Men för att tydliggöra det
nära samband, som råder emellan klimat, naturbeskaffenhet och
vegetation å ena sidan och molluskernas förekomst å den andra,
måste vi anföra grunddragen af de förra för hvarje land, äfven
med risk att dervid upptaga mycket, som förut är allmänt
bekant.
En öfvergång till den arktiska molluskfaunan bildar det
lilla antal arter, som finnes på Faeröarnes skoglösa klippholmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
