Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Planorbis spirorbis Lin.
Limncea peregra Miill.
umbilicatus Miill.
corneus Lin.
— truncatula M li 11.
Valvata piscinalis Miill.
Bythinia tentaculata Lin.
Anodonta anatina Lin.
Pupa inornata Mieli.
Limncea stagnalis Lin.
— auricularia Lin,
Unio tumidus Retz.
— ovata D r.
Spliaerium corneum Lin.
Svenska Lappmarkerna utgöras af flera, nästan parallelt i
n.v. oeli s.o. från Kölen mot Bottniska viken emellan de från
snö- och isfälten uppe på fjällarne häftigt nedstörtande elfvarna
löpande dalar, hvilkas nedre, vid östra gränsen liggande delar
äro skogsland, mellersta delar sjöland och öfre delar vid
bergsryggen äro fjälland. Skogslandet upptages liufvudsakligen af
vidsträckta tallskogar, stora hedmarker och emellan dessa
skogbeklädda bergshöjder, med sandig, stundom stenbunden mark,
der få eller inga växter trifvas och molluskfaunan naturligtvis
är ytterst fattig. Landet höjer sig hastigt terrassformigt öfver
det nedanför liggande kustlandet, så att t. ex. Luleå elf är vid
lappmarksgränsen blott 150’ ö. h.; 6 mil högre upp 889’ och
ännu 9 mil längre mot Kölen 1275’. De ädlare löfträden hafva
stannat nedom 64°, blott björk, asp, hägg och gråal återstå,
hvaremot pilslägtet alltmera tilltager i artantal, mängd och
mångfald samt bildar i de skogklädda dalarna lundar och snart
sagdt ogenomträngliga snår. Leguminoser och Synantherer
af-taga alltmera i antal, hvaremot Cyperaceerna i hög grad ökas.
Sjölandet utmärkes genom stora träsk eller sjöar, liksom ett
nät från dessa utlöpande bäckar och åar samt vidsträckta
myrmarker, och ligger på en höjd af 1000—1300’. I områdets nedre
del bekläder barrskogen, som mest består af gran, sjöstränderna
och bergen ända upp till topparna, men björken blir snart
för-lierskande på höjderna, allt närmare områdets öfre del blifva
bergstopparna allt kalare, barrskogen lägre och slutligen äfven
bergens sidor beklädda af löfskogar. Närmare norska, gränsen
öfvergå bergen till fjäll, i början nedtill beklädda med
granskog och derofvan med björkskog, som så småningom uttränger
granen äfven i dalarna och till sist sjelf upphör, när
fjälltopparna utbreda sig i kala, ödsliga fjellslätter, der växtligheten
blott består af låga, efter marken krypande dvergbjörkar och
videarter, låga, tjocka och tufviga fjellväxter med stora
blommor, lafvar och mossor. Snön, som i områdets nedre del blott
intager de högsta bergtopparna, sträcker sig i de öfre delarna
allt längre ned i dalarna och öfvergår slutligen till jöklar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
