Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fossil i pleistocena afiagringar i Tyskland, men lefvande i
nordligaste Ryssland och Sibirien, Pupa columella BL, som är fossil
på Europas fastland, Valvata alpestris Bl., som finnes lefvande
• vid Jörn i Piteå Lappmark, Bayern, Tirol, Schweiz, Wiirtemberg
och Steiermark samt subfossil på 10—15 fots djup i torfmossar
på Oland och i norra Italien. I Nordamerika finnas inga arter
af Balea eller Clausilia och inga venstervridna Puper (Vertilla).
Samma är förhållandet i den arktiska regionen af både gamla
och nya verlden.
Cirkumpolära arter eller sådana, som finnas både i Europa,
Asien och Amerika, äro med säkerhet blott följande:
Limax agrestis L. Pupa arctica Wall.
Hyalinia nitida Mull. Limn(ea stagnatis L.
— hammonis Str. — auricularia L.
Vitrina pellucida Mull. — peregra Miill.
Gomdus fulvus Miill. — palustris Miill.
Acanthinula harpa Say. Physa hypnorum L.
Vallonia costata Miill. Planorbis albus L.
— pulchella Miill. — borealis Lov.
Cochlicopa lubrica Miill. 31argar. margaritifera L.
Pupa muscorum L. Anodonta cygnea L.
Då man i södra landen bestiger ett berg, lemnar man genast bakom
sig en betydlig mängd arter af den rika faunan i dalarna, ocb ju högre man
kommer, desto flera försvinna, allt efter hvarje arts förmåga att uthärda köld
eller behof af fuktighet och hvars och ens anspråk på för sig passande
lokaler. Då man närmar sig snöregionen, omgifves man sålunda af alla de
arter, som under framträngande mot norden medfölja till subarktiska och
arktiska land, men derjemte af nya, förut ej sedda arter, hvilka till följd
af sin natur icke kunna lefva under andra förhållanden än dem alpernas
högre regioner erbjuda. Dessa äro de äkta alpina arter, som omgifva, högre
eller lägre, alpspetsarna såsom deras pol och utgöra en sjelfständig alpfauna,
på samma sätt som den arktiska regionens fauna bildar ett helt för sig.
Nästan alla de arter, som den senare har gemensamt med mellersta
Europa, gå der högre upp på bergen än andra låglandsarter, redan på Sudeterna
till 4000 fot ö. h. Den alpina och den arktiska faunan äro med hvarandra
fullkomligt analoga, hafva samma karakter, samma fysiognomi såsom
grundade i likartade yttre förhållanden, men de äro på intet vis med hvarandra
identiska. Några bilder från molluskernas »high life» i^ östra och södra
Europa skola ådagalägga detta.
Af Siebenbilrgens 155 arter bebo 120 land och blott 35 vatten, 94 arter
tillhöra låglandet, 53 den lägre’ bergregionen till 1800 m. och 8 den högre
bergfaunan.1 Dessa äro hufvudsakligen Clausilier af gr. Alopia, som är
egendomlig för detta land. Åtskilliga af dessa sakna det för detta genus
1 Bietz, Fauna d. Land- u. Sus&w.-Moll. Siebenburgens. 1867.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
