Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af B orneo är föga mera än nordvestkusten i malakologiskt
hänseende bekant, hufvudsakligen genom forskningsresor af
B e cc ari och Doria, h vilkas samlingar blifvit bearbetade af
A. Is sei i Annali del Museo civico di Storia Nat. cli Genova,
VI. 1874. Hans katalog upptager 182 arter, hvaraf dock blott
157 äro med säkerhet kända från ön. Af dessa äro 119 hittills
icke funna annorstädes. Med Malakka, Sumatra, Banko och
Bilitoa bildar denna del af Borneo ett faunområde, som har
flera arter gemensamt, både bland däggdjur, foglar och
mol-lusker, hvaremot Java och Borneo hafva nästan helt och hållet
skilda faunor. Slägtet Helix har på Borneo blott 6 arter, af
hvilka en finnes på Molukkerna, en på Sumatra och en på
Java, men af Nanina 22, hvaraf 14 egendomliga. Af båda
genera äro några arter gemensamma med Philippinerna.
Cyclo-stomidge förete en rik och sjelfständig utveckling; af 44 arter
äro 32 egendomliga för ön. Bland dessa äro 6 arter af
Lepto-poma (samma antal, som på Ceylon), som alldeles saknas på
Java och Sumatra och först får sin fulla utveckling på
Philippinerna, der 23 species finnas. Egendomligt för Borneo är
slägtet Plectostoma samt bland Helicidee slägtena Damayantia
och Canefria. E. v. Martens fäster uppmärksamheten vid, att
den bruna färgen är den öfvervägande hos landsnäckorna på
Sundaöarna, under det att arterna i östra delen af arkipelagen
hafva lifligt färgade skal, hvita, gula eller röda, liksom
papegojorna på Sumatra, Java och Borneo äro uteslutande gröna,
på Philippinerna, Celebes och Flores begynna de hvita
Kaka-duerna, hvartill på Molukkerna komma de röda Lori-arterna.
Från Labuan, der Vega låg för ankar, gjorde dr
Stux-berg den 19 november en utffygt till den midtemot på Borneo
utmynnande floden Kalias. Ur hans berättelse härom till
expeditionens chef, friherre Nordenskiöld, meddela vi följande
(ur »Vegas färd», 2, p. 410): Vägen togs först norr om
Pappan Island (en liten täck holme, som ända ned till
högvattens-märket är beklädd med mörkgrön tropisk urskog), derpå mellan
de många grunden söder om den betydligt större Daat Island.
Efter flerfaldiga försök under en timmes tid lyckades vi
änclt-ligen leta upp den djupa rännan, som leder in till floden. ATi
färdades ungefär halfannan eller två svenska mil uppför en af
de många slingrande flodarmarna, då det ringa djupet tvingade
oss att vända. Vegetationen på fasta landet, liksom på de nära
flodmynningen belägna öarnas stränder var öfverallt så tät, att
det var nästan omöjligt leta upp ett ställe, der vi kunde gå i
land; öfverallt en nästan ogenomtränglig urskog. Närmast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
