Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KJELLMAN OCH PETERSEN, OM JAPANS LAMINARIACEER.
-8 era. lång, nedtill trind, 1 cm. i diameter, något afsmalnande
och sammantryckt uppåt mot rhachis. Denna är kort, hos
zoosporangiebärande exemplar ej öfver 15 cm. lång, nästan
jembred med kort viggelik bas, fast läderartad. Bladen sitta
tätt, hos äldre exemplar äfven vid basen täckande hvarandra,
med bred bas, hos äldre exemplar en gång racemöst greniga,
till omkretsen varierande mellan viggelika och bredt omvändt
äggrunda, nedtill läderartade, upptill nästan membranösa,
trubbiga, med ytan slät, plan, utan bucklor och tänder, helbräddade
eller i kanten försedda med mer eller mindre talrika utskott,
dels korta, trubbiga, dels något längre, tagglika, stundom
hak-likt böjda. Bladgrenarna utgå än parvis, än skiftevis, äro
jembredt lancettlika, trubbiga, omkring 15 cm. långa, 2—3,5
cm. breda, vid basen ungefär dubbelt smalare än vid midten.
Sorus bekläder bladens midtelstyc-ke nedtill på båda ytorna,
lemnande en smal kant vid randen bar. Den når en bredd
af 2,5 cm. och är omkring 100 fi. tjock. Zoosporangierna äro
klubblika, spolformigt eller cylindriskt klubblika, 50 /.i. långa,
8—10 fi. tjocka. Parafyserna äro klubblika, långskaftade.
Med hänsyn till bålens byggnad öfverensstämmer denna
art med föregående. Liksom hos den finnas i stipes tvenne
koncentriska kretsar af lakuner, stundom båda fullständiga med
talrika lakuner, stundom den ena mindre regelbundet utbildad.
Bladen hafva en lakunrad utmed hvarje yta.
Frändskapsförhållande. Arten står närmast föregående och
förhåller sig till denna ungefär såsom E. Richardiana J. G.
A g. till E. flagelliformis Arch. Rich. Från den skiljer den
sig habituelt mest genom sina fullkomligt plana — icke
buck-liga — blad. Huruvida denna karakter är beständig, känner
jag icke, men måste anse det vara fallet, då buckelbildningen
hos E. bicydis inträder så tidigt, att den till och med finnes
hos groddplantorna. Bladen äro derjemte något mindre
greniga hos E. bicydis än lios E. latifolia. Biologiskt synas de
också vara olika, för så vidt som de, efter hvad hittills är
kändt, utbilda zoosporangier på olika tid. Jag fann båda under
samma tid i närheten af Yokohama under september månad.
E. bicydis var då steril, E. latifolia deremot rikt
zoosporangiebärande. Från E. Richardiana, som också har släta blad, är den
skild genom flera väsentliga karakterer, såsom stipes’ byggnad,
bladens form och förgrening, rhachis’ ringa längd o. s. v.
Lefnadssätt. Växer liksom föregående inom den sublitorala
regionen. Bär zoosporangier vid mellersta Japan i senare
delen af september månad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
